SilverAkademien

ROBERT LARSSON - en rolig grej och ett erkännande att bli riksspelman.

2011-01-03T19:57:00.002+01:00

Robert Larsson lyckades få sitt silvermärke vid fjärde försöket, i Delsbo 1998 och när juryn skulle formulera motivet lät det så här: "För medryckande och genuint spel av låtar efter Viksta-Lasse." Det var säkert en ordalydelse som värmde, med tanke på att Robert har sina folkmusikaliska rötter i Uppland där hans pappa Bo Larsson sedan länge varit med och vårdat det musikaliska arvet efter Johan Leonard Larsson, eller Viksta-Lasse som han kallas. Men trots sin förankring i Viksta-Lasse-land blir även mycket musik från Bingsjö i allmänhet och Päkkos Gustaf i synnerhet. På frågan om varför han ville bli riksspelman säger han; "Det var mest en rolig grej, men även ett erkännande såklart".

KARIN HEDLUND - känner sig hemma i många landskap.

2011-01-03T19:28:00.008+01:00

"Jag var helt lugn, ingen nervositet alls" - berättar Karin Hedlund när hon minns tillbaka på upp-spelningen då hon fick sitt märke och blev riksspelman. "Gösta Sandström satt i juryn och honom kände jag. Vi var över med blommor på hans födelsedag faktiskt och innan jag började spela reste han sig upp, tog min hand och tackade för blommorna. De andra i juryn blev nog lite förvånade". Karin spelade upp låtar efter bröderna Anselm och Allan Hellström, Vikbolandet och trots att hon lyckades övertyga juryn och få sitt märke, var det någon i juryn som tyckte hon hade en konstig spelstil. "Ja, men då reste sig Märta Ramsten i juryn, hon har ju varit runt och lyssnat mycket på gamla traditionsbärare och förklarade att det var precis så de här gamla låtarna skulle spelas, det kändes skönt." På frågan om vilken musik hon helst spelar, svarar hon: "Jag måste nog säga Uppland på den frågan. Helst skulle jag vilja svara låtar från Östra Sverige, från Småland och upp till Hälsingand. Jag är ju från Östergötland, så dom Östgötska låtarna hade jag först och dom glömmer man ju inte. Sen blev det Sörmlandslåtar ett tag. Så kom Peter Hedlund in i min värld och då blev det Upplandslåtar. Nu bor vi i Hälsingland och eftersom jag jobbar på Bollnäs kulturskola och utbildar ungdomar till spelmän, hälsingespelmän, då blir det hälsingelåtar nu. En himla soppa alltså. Sen ska vi inte glömma alla bra låtar från alla andra landskap."

BIRGER MEJER - förhandlade till sig ett munspel när han var fem år.

2010-07-15T08:44:00.003+02:00

Det året Birger Mejer (1925) fick sitt silvermärke; år 2005 - var ett ovanligt variationsrikt år sett till antalet instrument som belönades med märket. Tio spelmän på fem olika instrument, är ovanligt i dessa fioldominerande sammanhang. Förutom Birgers munspel, var det kohorn, klarinett, säckpipa och fiol. Ännu mer uppseendeväckande var att de tio spelmännen representerade tio olika landskap! Birger berättar hur hans känslor för munspelet väcktes. "När jag var i 5-årsåldern bodde vi granne med farbror Ante, som spelade durspel och munspel. Jag var en ivrig lyssnare och önskade mig ett munspel, men mamma sa nej. Så kom våren och det var dags för gökotta klockan fyra på morgonen uppe på höga berget. HU så hemskt - jag går INTE med - bara om jag får ett munspel! Och TÄNK - jag fick ett och lyckan var fullständig och på den vägen är det efter 80 år!" Birger spelade upp på låtar från Södermanland, där han bor. Men spelar lika gärna låtar från Hälsingland, där han är född. Förebilderna är Skogsby-Lasse och Bo Gabrielsson.

PER RUNBERG - fick en något förbryllande motivering av Zornjuryn.

2010-07-14T23:06:00.009+02:00

I boken Zorns Silver, som jag skrev 2009, citerar jag Per Runberg (1968) så här (jag ger mig alltså själv tillåtelse att återanvända citatet även här). ”Jag spelade upp i Hjort-Anderstradition, en tradition som jag framför allt fått från Ole Hjorth. Eftersom det förekommer hornlåtar i denna tradition (Hjort Anders mor var hornblåserska) och jag själv trakterar kohorn, så var det naturligt för mig att spela både fiol och horn. Jag framförde tre låtar på fiol samt två på kohorn vilket gav mig den något förbryllande motivationen "Mästerligt spel på kohorn". En annan rolig omständighet är att min läromästare Ole Hjorth fick Zorns guldmärke samma år som jag fick silvermärket 1995, i samma stad som hans läromästare Hjort Anders fick sitt silvermärke, nämligen i Stockholm 1910". Ett bra exempel på Pers musikaliska djup, får den som läser på baksidan av skivan Alder från 1997, där Per medverkar på horn, tagelharpa, kohorn, mungiga, videflöjt, spilåpipa, lur, pipsäck och sjöflöjt. Imponerande!

AGNETA WIBERG - var nykär och hann inte invänta juryns besked.

2010-07-14T11:05:00.005+02:00

Agneta Wiberg (1961) fick sitt silvermärke i Mora 1986. Och hon minns det väl. "Jag spelade upp första gången året innan uppe i Härnösand och fick bronsmärket, så när nästa uppspelning var i Mora - som ju inte är allt för långt från Timrå - ville jag göra ett nytt försök. Otroligt nervös var jag och jag hade just fått veta att jag kommit in på Musikhögskolan i Stockholm så egentligen trodde jag inte att det kunde bli bättre än så... Men det kunde det! Jag spelade upp på Lapp Nils-polskor från Föllinge och Hotagen, fyra stycken och ringde senare på dagen för att få mitt omdöme och fick prata med juryn vilka överöste mig med superlativ. Vad jag ångrar i dag är att jag inte stannade kvar på stämman och tog emot märket själv. Jag var nykär och föremålet för kärleken var spelledare på Gammelstads stämman i Norrbotten så jag åkte dit istället. Hmmm... Ja man var väl ung och dum får jag skylla på." Varför ville du spela upp? "Varför jag ville spela upp? Kvalitetsstämpeln kanske? Jag har en stor vördnad för dess värde för den äldre generationen och, ja, jag ville egentligen bevisa för mig själv att jag inte kunde få märket. Till de folkmusikaliska förebilderna hör Linnéa Olsson från Fisksjölandet i Jämtland (mormor som sjöng), Karl Ersa från Husås i Jämtland och Erik Rönnlund från Rö i Ångermanland. Även äldre spelmän från Medelpad samt Mats och Ulf Andersson från Föllinge i Jämtland.

PER GUSTAF JERNBERG - minns att låtarna satt rätt upp och ner.

2010-07-14T10:45:00.009+02:00

"Den dagen jag skulle spela upp hade jag ett stort inre lugn. Jag kom fram till Österbybruk strax före uppspelningen nere vid hembygds-gården, fick möjlighet att träna i hembygdsgården några låtar sen in i ”Korsnäsvillan” för uppspelning. Jag spelade fyra låtar varav en var Doppolska som jag komponerat till Tomas Wilhelmsson dop 1980. De tre övriga var Schottis av farfar Gustaf Jernberg, gamla skänklåten efter Anders Gustaf Jernberg samt C-dursgånglåten av farfar Gustaf Jernberg tillägnad Viktor Vikman och Justus Gille. Det kändes helt enkelt fantastiskt att låtarna bara satt rätt upp och ner. Helskärpt kan man säga nu efter många år. Juryn bestod av Curt Tallrot, Nelly Östlund, Sven Bergelt samt Tore Gudmundsson. Med var också Märta Rahmsten och Torbjörn Ivarsson för att dokumentera uppspelningen." Per Gustaf Jernberg (1949) med rötterna i Uppland, har ett minst sagt musikaliskt släktträd. Eller vad sägs om föregångarna Karl Gustaf Jernberg (silver 1942), Anton Jernberg (silver 1943 och guld 1990) samt Herbert Jernberg (silver 1943). "Ja, att växa upp i en så musikalisk familj med så många duktiga sångare, dansare och Jernbergtrion kunde inte bli annat än bra miljö. Jag fick lära mig hantera bandspelaren vid 10 års ålder för att dokumentera och spela in. Kommer ihåg när Anton fyllde 50 år, då var det sång och musik med Anton, Herbert och Gustaf Jernberg, Tedde Olzon samt Arne Blomberg - vilket gäng som gav sig på ”Utterpolskan” som farfar Gustaf komponerat lite fylligt men med ett tempo och intensivt stämspel, där taglet släppte från ståkarna!"

GÖRAN HOGMARK - med sitt musikhjärta i Bingsjö och Rättvik.

2010-07-14T10:27:00.006+02:00

På diplomet som Göran Hogmark (1974) fick efter sin uppspelning i Växjö 1992 kan man läsa motiv-eringen: ”För skickligt och klangfullt spel av låtar från Bingsjö och Rättvik”. Göran spelade upp tre gånger, vad minns han från sin sista uppspelning? "Från min sista uppspelning så minns jag att det lossnade mycket tagel från stråken under den första låten. Jag undrade om taglet skulle släppa helt innan jag hunnit spela tre låtar. Vidare så minns jag att juryn såg gillande ut då jag framförde den för mig magiska polskan i fem repriser efter Påhl-Olle. De tittade liksom ner i golvet med tomma blickar, kanske glömde de bort sitt uppdrag för en kort stund och bara lyssnade? Den låten är fortfarande en av de allra mest traditionsenliga, vackraste och käraste polskorna på min repertoar." Idag har Göran lämnat sitt älskade Dalarna för ett arbete som Läkare på Byske Hälsocentral i vackra Västerbotten. Det är också här, i Västerbotten, som han funnit sin favoritstämma i Sverige - närmare bestämt i Burträsk, vid sjön Burträskets strand.

Vad betyder silvermärket för dig? "Vägen fram till Zornmärket har varit en stor drivkraft i min utveckling som folkmusiker och det är jag tacksam för."

Länk till Göran Hogmark: www.hogmark.com

LEIF JOHANSSON - ser silvermärket som ett kvitto på att han duger.

2010-07-14T10:02:00.006+02:00

Det var först på sjätte försöket som Leif Johansson (1955) lyckades spela hem silvermärket på sin fiol. Skam den som ger sig! Det var i Västerås och året var 1983 och förutom Leif var det två sörmlänningar som lyckades med bedriften; Yngve Andersson och Håkan Frykmo - som var en av två klarinettister som fick märket det året. Leif själv spelar fiol och en av låtarna han spelade upp för juryn var en slängpolska från Mörkö, en låt som blivit lite av en favorit sedan dess. På frågan om förebilder inom folkmusiken svarar Leif så här: "Oj! Det är många som har inspirerat mig - på olika sätt. Axel Andersson från Nyköping och Christina Frohm. De bägge står för den trygga och allra bästa sörmländska traditionen. Björn Ståbi för att han är en fantastisk spelman och en av de finaste människor jag känner. Britt-Marie Swing för att hon har ett klös i stråken som jag avundas henne. Och Pål-Olle för att han var bäst, synd bara att han inte var sörmlänning! Den enda gången han sviker sitt landskap Sörmland, är när det gäller favoritstämman i Sverige. "Det måste bli Bingsjö; sorry Sörmland". Varför är det så viktigt att bli riksspelman då? "För mig är det ett kvitto på att jag duger. Att jag duger att förvalta mina förfäders musik, mina läromästares traditioner, mina förebilders sätt att spela. Samtidigt ger det mig ett stort ansvar att alltid vara den musikaliska förebild för mina elever, som mina läromästare var för mig. Att titeln sen ger vissa fördelar när man söker speljobb ser jag som en ren bonuseffekt."

Kom och fira 100 år på Skansen!

2010-06-09T14:04:00.002+02:00

Alla ni Riksspelmän som inte anmält er till den stora festen på Skansen, mellan den 5-8 augusti, gör det nu. Anmäl er på riksspelman100ar@folkdansringen.se

ANETTE WALLIN - ger arrangörerna något att skriva om.

2010-06-07T21:43:00.006+02:00

Anette Wallin (1974) blev Riksspelman på fiol i Kalmar 2005 för personligt och klangfullt spel av låtar från Halland. Och minnet sviker henne inte, trots att det är fem år sedan. "Jag tycker alltid det är nervöst med uppspelningar inför jury och gillar inte situationen särskilt mycket men det jag minns starkast är hur glad jag blev när jag fått veta att jag blivit Riksspelman. Och det positiva snacket med juryn efteråt. Roligt var också att pappa och flera som jag kände hade kommit dit och var med på riksspelman stämman när vi jag fick mitt silvermärke. Då spelade jag en brudmarsch bruastregen på begäran av juryn." Vad betyder titeln för Anette? Titeln och uppmärksamheten kring att bli Riksspelman har betytt mycket för mig. Folk hajar till, undrar och blir nyfikna på vad det innebär att vara Riksspelman och arrangörer har något att skriva! Personligen kändes det som ett erkännande och en plattform att jobba vidare från." Folkmusikaliska förebilder: Pappa Leopold Wallin, Pers Hans Olsson, Mart Hallek och Hans Kennemark, om jag ska nämna några. Spelar andra instrument (förutom fiol): Sång och blockflöjt. Spelar helst musik från: Halland, men också från Dalarna.

TOMAS FREDRIKSSON - spelar gärna släktens låtar.

2010-04-25T21:01:00.004+02:00

"Jag spelade Först en Polska efter Carl Iderström (Frykerud). Sedan en vals som heter Det gamla kvarnhjulet av min farfars fars morfar Leonard Fisk.
Låt nummer tre var en polska av min Farfars Farfar Andreas Andersson ("Andreas i Valleberg"). Och sist en extra låt som blev en polkett av min farfars kusin Adolf Möller." Tomas Fredriksson, som fick silvermärket i Karlstad 2009 har många folkmusikaliska förebilder i sin egen släkt. "Ja, mina förfäder har gjort många fina låtar" säger Tomas som tycker att det är roligt att utforska speltraditionen inom den egna släkten. Den musik som farfar spelade kommer från Svanskog i södra Värmland. Vad minns han från uppspelningen? Det var kul och lite nervöst. Men så fort man kom igång med spelet så gick det bara bättre och bättre. Jag gick nog in med en inställning om att bara göra mitt bästa för att ser hur långt det räckte och tänkte nog faktiskt inte så mycket på märket just då."

LARS-OLOF EJSTES - spelade hem Silvermärket på tredje försöket.

2010-03-06T13:54:00.005+01:00

Lars Olof Ejstes (1954) blev Riksspelman i Gävle 1972 och han minns det väl. "Ja, jag var 17 år och jag hade stor respekt för äldre spelmän. En spelman som var respektingivande var Ture Gudmundsson som satt i juryn även denna gång. Jag spelade Älvdalslåtar och en nykomponerad gånglåt. Det var högtidligt och jag kände mig väldigt stolt över att ha tilldelats Silvermärket. Vad jag kommer ihåg så var det inte så många riksspelmän i min ålder just då", säger Lars-Olof och han minns rätt. Samma år fick visserligen Gert Ohlsson, Kalle Almlöf och Anders Rosén Silvermärket och de var bara 6, 7 respektive 8 år äldre än Lars-Olof. Sen är det stort kliv till Hans Bryntesson som var 33 år äldre, Tage Johansson från Tenhult som var 35 år äldre och Algot Wallenhed som var hela 45 år äldre än 17-åringen Lars-Olof.

Spelar instrument: Jag spelar fiol, durspel, dragspel och nyckelharpa,

spilåpipa. Favoritstämma: "Andrastämman” och ”Kompet”, men också
Ransäterstämman och Odensåker. Folkmusikaliska förebilder: Kalle Almlöf, Jon Eric Öst och Benny Andersson. Påhl Olle var den som betydde mycket för den tid när jag började med stämspel.

HÅKAN FRYKMO - hade dansare med sig vid uppspelningen.

2010-03-06T12:54:00.007+01:00

Håkan Frykmo (1960) har spelat folkmusik sedan han var 15 år och när jag frågar honom om varför han ville bli riksspelman berättar han med inlevelse: "Som ung rebellisk folkmusiker i slutet på 1970-talet tyckte jag mig uppleva en värdeskillnad mellan olika folkmusiktraditioner. Den sydostsvenska, rytmiskt stadiga folkmusiken, intimt förbunden med dansen tyckte jag var något styvmoderligt behandlad gentemot krokiga svävande Dala- och Hälsingelåtar. Varken då eller nu tyckte jag illa om denna musik men jag upplevde att det fanns de som inte tyckte att min låttradition, den Sörmländska, var god nog. Samma sak upplevde jag med mitt instrument – klarinetten gentemot fiol och nyckelharpa. Det var detta som drev mig till att spela upp för zornmärket. Jag ville söka bekräftelse dels för klarinetten som folkmusikinstrument och dels för den dansmusik som är så typisk i den sydöstra delen av vårt land. Att få märket för egen del var inte alls viktigt i sammanhanget då. Vid det första försöket 1980 på Skansen lyckades jag nog visa vad jag var ute efter med mitt spel då orden ”dansant”, ”Södermanland” och ”klarinett ” hamnade i motiveringen för bronset. Andra gången var jag inte lika glad åt att bli bedömd med ordet ”frejdigt” som för mig var det samma som ”klämkäckt”. Tredje gången gillt blev det 1983 då jag även hade dansare med mig vid uppspelningstillfället. Juryn såg glad och nöjd ut och den något krångliga motiveringen till silvret prickade in alla punkter jag själv ville framhålla."

Favoritstämma: Just nu (2010) ligger den lilla stämman i Tjällmo och festivalen på Valö mig varmt om hjärtat (båda i Östergötland). Folkmusikaliska förebilder: Edvard Pettersson, Ivar Boström, Axel och Elna Andersson, August Frank, Karl Pettersson och Erik Nilsson.

DITTE ANDERSSON - upplevde det först som ett antiklimax.

2010-03-06T12:38:00.004+01:00

"Det var ett antiklimax när jag fick silvermärket", minns Ditte Andersson (1954) som mottog märket i Stockholm 1980. "Året innan fick jag inget märke, men det fick däremot mina två spelkompisar och det kändes väldigt märkligt. Så, när jag äntligen fick märket 1980, så hade jag fått veta att jag kommit in på Musikhögskolan i Stockholm. Och den upplevelsen var så överväldigande så att silvermärkesglädjen drunknade nästan i den." Så här 30 år efteråt värderar hon dock Silvermärket högt. "Ja, i vissa sammanhang fungerar det fortfarande som en kvalitetsstämpel" avslutar Ditte som också komponerar egen musik; allt från folkmusik till jazz och rockballader. (Foto: Cajsa Ekstav).

Spelar andra instrument (förutom nyckelharpa): Fiol, sång, piano och lite gitarr. Folkmusikaliska förebilder: Ingen uttalad, men självklart älskar jag de genialiska äldre spelmän jag träffat, som Eric Sahlström och Viksta Lasse, Hasse Gille, Curt och Ivar Tallroth med flera. Andra favoriter är Kalle Almlöf och Björn Ståbi, både för deras spel och deras förhållningssätt till livet. Spelar mest musik från (landskap): Uppland.

Länkar med Ditte: www.ditteandersson.se

ANNA LINDKVIST ADOLFSSON - kan sluta be om ursäkt när hon spelar.

2010-02-13T22:09:00.005+01:00

Anna Lindkvist Adolfsson (1970) är uppvuxen i Hudiksvall och Färila. Hon spelade upp två gånger innan hon fick det åtråvärda Silvermärket i Karlstad 2009 för spel på Kohorn. "Jag minns att det var stekhett i Karlstad och att jag gick till Värmlands museum för att fördriva tiden innan uppspelet och fick då se ett kohorn med fingerhål som är 2000 år gammalt. Jag hade det i tankarna när jag gick tillbaka och spelade upp. Traditionen att spela kohorn blev väldigt tydlig och stark med det i ryggen." Vad betyder titeln för dig? "Att vara Riksspelman betyder för mig att jag kan sluta be om ursäkt när jag spelar trots att jag inte är yrkesmusiker. Sen är det ju en ära i sig att föra traditionen vidare."

Spelar instrument (förutom kohorn): Jag småfuskar på alla möjliga instrument men jag sjunger mest. Folkmusikaliska förebilder: Min stora förebild på horn är Bernt Lindström som spelar otroligt bra men som också gör de allra bästa spelhornen! Han har gjort mina fyra horn och han lämnar aldrig ifrån sig ett dåligt! Annars rent allmänt folkmusikaliskt är min förebild Agneta Stolpe som är en fantastisk inspiratör och förebild. Favoritstämma: Jag besöker en fyra fem stämmor varje år men favoritstämman är Hovrastämman som inleder hela stämmosäsongen.

Länkar med Anna:

www.arvtagen.se

ASTRID SELLING SJÖBERG - åkte hem efter uppspelningen.

2010-02-13T21:38:00.005+01:00

"Jag spelade upp i Västerås och minns framför allt att jag var otroligt nervös. Jag hade spelat upp tidigare, så jag visste vad som väntades, men uppspelningarnas plats i Västerås konserthus gjorde att det hela kändes mer allvarligt. Det hade gått nio år sedan jag spelade upp sist och jag såg det mest som ett sätt och prova igen. Så när min kollega i mitt företag bad mig komponera och spela brudmarsch på hennes bröllop lördagen samma vecka såg jag inte det som något hinder. Jag skulle ju ändå inte få något silver. Jag satte mig därför i bilen direkt efter uppspelningen för att köra hem till Blekinge. I Mjölby tog dock nyfikenheten överhanden och jag stannade för att ringa upp till kansliet och fråga hur det gått. Det visade sig att jag fått Silvermärket. Tyvärr fick hjärta gå före märke och jag körde hem till bröllopet. Egentligen tycker jag att man ska ta emot märket på plats, men det blev inte så. Däremot tog jag en månad senare bilen upp till Stockholm med fiol och två barn och träffade bl a Christina Frohm för att luncha, prata solospel och få diplom och märke. Det kändes väldigt lyxigt!" Kortfattat; vad kännetecknar folkmusiken från Blekinge: För det första: polskorna är nästan uteslutande sextondelspolskor med dessutom väldigt många sextondelar i varje låt. För det andra: Blekinge är ett kustlandskap med många hamnar. Vi har en stor andel engelskor och angläser, som anses vara typiska danser som kom med sjöfarten. För det tredje: Det är mycket tätt mellan städerna. I etnologisk och historisk forskning menar man att stadskulturen spred sig till landsbygden väldigt tidigt i Blekinge. Redan på 1810-talet upphörde man använde bygdedräkter och bar istället stadskläder. I princip i alla notböcker ser man en frisk blandning av polskor (polonäser), valser, angläser, kadriljer, arior, marscher, koraler mm. En och samma spelman verkade kunna spela i alla samhällsskikt; hos officersfamiljer i Karlskrona, hos välbärgade bönder, på dansbanor och i vägskäl.

Spelar helst musik från (landskap): Sedan slutet av 80-talet har jag ägnat mycket tid åt att leta i arkiv efter blekingsk musik; både spelmansmusik och visor. Och jag har haft projektanställningar på Blekinge Museum för att arbeta med insamling av spel, sång- och danstraditionen i Blekinge. Så det är den musiken jag allra helst spelar. Men givetvis spelar jag gärna låtar från andra håll också. Spelar instrument, förutom fiol: Jag spelar gärna på flöjter av diverse slag. Men framför allt så sjunger jag visor från alla tider. Folkmusikaliska förebilder: Jag lyssnar på och imponeras av många olika spelmän med många olika stilar och uttryck. Men jag tror att jag har en särskild förkärlek till det jag upplever som genuint spel (lite luddigt uttryck), dvs spelmän som letar efter en annan typ av tonalitet och teknik. Där dansen ligger i fokus; exempelvis småländska spelmännen som Magnus Gustavsson och Bengt Löfberg, men framför allt tror jag Åke Perssons förhållningssätt där ord som "fult" och "snyggt" inte har samma referenser som i musik som ska produceras för att säljas som CD.

OLLE LINDER - välj inte för svåra låtar när du ska spela upp!

2010-02-13T21:14:00.005+01:00

Jag läser på en sajt om Olle Linder som blev Riksspelman 1987. Han pratar om spelmanstraditionen i Närke och han säger: "Det saknas, med några enstaka undantag, många led i Närketraditionen. Därför är det svårt att veta hur låtarna var menade och det bästa vi kan göra är att tolka notskrifter så gott som möjligt. Ibland får vi nog helt enkelt bestämma oss för hur vi vill att det ska låta." Olle minns uppspelningen i Österbybruk där han spelade låtar efter August Bohlin. "Jag var väldigt nervös, men samtidigt var det riktigt roligt. Mina låtar var ju väl intränade." Har du något tips till den som ska spela upp? "Välj låtar du är väl inspelad på, som du känner dig tillfreds med. Välj inte de svåraste låtarna du kan, du är tillräckligt nervös ändå!"

Folkmusikaliska förebilder: Ivar Tallroth och Viksta-Lasse. Spelar instrument: Fiol. Spelar helst musik från (landskap): Uppland, Dalarna och Närke.

BO GABRIELSSON - ville spela svåra låtar för juryn, men det fick han inte.

2010-02-01T08:39:00.004+01:00

"Zornmärket fick jag i Delsbo, 1998. Uppspelningen gick galant tack vare en

trevligt lyssnande jury med Christina Frohm, Peter Pedersen och Sven Berger. Jag stegade fram till juryn och handhälsade, samt förklarade att jag tänkte börja med en riktigt svår låt. Gör inte det, sa juryn, ta den som extra låt istället. Vilket jag gjorde. Jag var inte så nervös före uppspelningen, men efteråt var jag lite skakis; tänkte att det här går inte vägen. Men det gjorde det. Stolt och

glad var jag lång tid därefter!" Bo Gabrielsson från Medelpad började spela munspel när han var 8 år och 1998 fick han alltså det åtråvärda Silvermärket med följande motivering: "För medryckande och nyanserat spel av jämtlåtar på munspel". Bosse är även initiativtagaren bakom föreningen Harmonika som idag har drygt 40 medlemmar.

Spelar helst musik från: Medelpad, Jämtland och Sörmland. Folkmusikaliska förebilder: Bl a Skogsby-Lasse. Instrument, förutom munspel: Durspel.

ALBAN FAUST - kan trolla fram toner på alla möjliga musikaliska leksaker.

2010-02-01T08:17:00.008+01:00

När Alban Faust spelade upp för Silvermärket i Karlstad 2009 fick han sitta kvar länge inne hos juryn. Han började på traditionell svensk säckpipa, med en vals i G-dur efter Axel Norgren i Bäckefors och sen en polska i a-moll efter Zakarias Jansson, Källhult. Sen på nyckelharpa; en polska i D-dur efter Anders Petter Ekman, Katthult och en polska i d-moll efter Dan Danielsson, Åmål. Men Alban Faust blev inte utsläppt från Zornjuryn efter det. "Nej, eftersom jag också ville visa och spela på min stora svenska pipa, som inte var tillåten att spela upp på, körde jag ett kort medley med tre olika melodier, liksom utanför själva uppspelningen. Sen tyckte Gerd att jag skulle ta ytterligare en låt på traditionell pipa och om jag inte minns fel blev det en vacker, mer långsam polska i A-dur. Tycker han att fler instrument skulle vara tillåtna att spela upp på? "Det är en svår fråga, hur många år inom folkmusikaliska sammanhang måste ett instrument ha på nacken innan det kan kallas för traditionellt? Min spelkompis Josué Trellar är en höjdare på polskor och annat på panflöjt, men det lär väl dröja några år innan han kan göra ett försök, tänk bara alla dessa bindningar på panflöjt! Folkmusikaliska förebilder: Mycket svårt att säga eftersom det är så många: Ale Möller, min lärare och mentor Einar Hansander, Ry Cooder, Cornelis, min spelpolare Jonas Åkerlund och många fler. Spelar mest musik från (landskap): Dalsland. Spelar andra instrument (än nyckelharpa och säckpipa): Ja, ibland för många; bland annat gitarr och piano. Men jag kan även få fram toner på alla möjliga musikaliska leksaker.....men tiden räcker inte för öva på allt tyvärr.

Preliminärt program Skansen 2010.

2010-01-24T17:46:00.006+01:00

Uppklädd och med hatten på sned poserar Herman Älander på Skansen 1910. När Dalarna och Jämtland fick skicka åtta spelmän till Stockholm, Hälsingland sju och Skåne fem - fick Ångermanland nöja sig med att skicka en enda; Herman Älander som fick två mässingsljustakar som tack - och ett silvermärke ritat av självaste Anders Zorn. Den 5-8 augusti 2010 är det dags göra det igen; samla Sveriges bästa spelmän på Skansen i Stockholm. Så här ser programmet för "100 år med riksspelmän" ut, preliminärt: Torsdag 5/8: Musikmuseet; seminarier. Riksspelmanskonsert och dans. Även spelmansgrupper deltar i Kungsträdgården. Öppen scen. Spelmanslag och grupper spelar. Spel efter lista. Fredag 6/8: Musikmuseet; seminarier. Rikspelmän spelar. Det blir utrymme för spel sent på kvällen. Rikskonserter, Nybrokajen 11; Riksspelmanskonsert. Lördag 7/8, söndag 8/8: Riksspelmansstämman på Skansen öppnar kl 12.00 med Riksspelmännens allspel och tal av bland andra kulturministern. Kl 17.00 blir det riksspelmanskonsert med bland andra Benny Andersson och Orsa spelmän, Kalle Moreaus är konferencier. Det blir spel och dans runt om på Skansen hela helgen. Mer information kommer senare.

SVANTE LINDQVIST - en av få riksspelmän på låtar från Norrbotten.

2010-01-17T19:25:00.006+01:00

"Som ung pojke 1974, jag var sexton år, spelade jag upp i Uddevalla. Jag och min kamrat Mikael Segerström, sedermera Norrlåtar, fick båda brons och vi tyckte de märkena var snyggare än silver. Men innerst inne var jag inte nöjd." Så berättar Svante Lindqvist (1957) om sin första uppspelning inför zornjuryn. Hur gick det sen då? "Jo, i juni 1977 for jag från Boden till Uppsala på så kallad VPL 10 biljett. Jag gjorde lumpen och tågresorna kostade 10 kr vart man än ville åka. Den enda packning jag hade med mig var fiolen och dräkten. Tveksamt om jag hade tandborste med. Uppspelningarna var i Österbybruk. Av jurymedlemmarna minns jag bäst Ture Gudmundsson som liksom lyste av godmodighet. Om jag minns rätt så skötte Märta Ramsten inspelningarna, men jag är inte helt säker. Efteråt var det spelmansstämma och jag träffade många bra spelmän. Jag minns Larsa och Peter Puma och två mycket fina tjejer. Jag sov på golvet i en gymnastiksal med dräkten som madrass. På morgonen var listorna uppspikade och jag läste dem nerifrån och upp, särskilt ängslig för att ha fått silverdiplomet. Det gick vägen. Väl tillbaka på luckan frågade lumparkompisarna om hur det gått. Bra sa jag. Jaha sa dom och sen var det nog med det."

Favoritstämma: Gammelstad och Delsbo tar i kaklet på samma tusendel. Folkmusikaliska förebilder: Thore Härdelin är min idol och Björn Ståbi min förebild. Carl Lagerqvist var min läromästare och Gunnar Dahlström var min mentor i ungdomen. Spelar helst musik från: Norrbotten.

Konsert den 6 februari kl 17.00.

2010-01-13T14:50:00.002+01:00

Den första konserten i regi av Silverakademien äger rum lördagen 6 februari kl 17.00 på Råå Värdshus utanför Helsingborg. På scenen; Riksspelmännen Peter Puma Hedlund, Thuva Härdelin, Karin Wallin, Mats Edén och Thomas von Wachenfeldt (som gör sin scendebut i Skåne). För bokning av biljetter; mejla silverakademien@gmail.com eller ring 042-349789. Inträde: 100 kronor. OBS! Mycket begränsat antal platser.

Gustav Eriksson - spelade hem märket på hemmaplan.

2010-01-08T21:10:00.004+01:00

Första gången Gustav Eriksson (1977) från Forsa i Hälsingland stod framför Zornjuryn var 1999 på Ingesunds folkhögskola utanför Arvika. Då fick han brons. Nästa gång var 2003 i Västerås då endast fem spelmän fick silvermärket; Gustav var inte med i den kvintetten tyvärr. Men sen däremot, när uppspelningarna ägde rum på Gustavs hemmaplan, i Delsbo 2008, lyckades han spela hem silvermärket.

"Ja, när jag fick höra att uppspelningarna skulle vara i Delsbo tänkte jag att; nu eller aldrig. Jag förberedde mig länge och väl och var även hem till Thore Härdelin som fungerade som min coach; han var även ett viktigt stöd vid första uppspelningen tio år tidigare då jag fick bronsmärket. Jag var i bra form och blev aldrig speciellt nervös, inte förrän efter uppspelningen i väntan på resultatet. Uppspelningarna har verkligen fungerat som en sporre för mig!"

Folkmusikaliska förebilder: Thore Härdelin, Ulf Störling, Påhl Olle, Fredrik Lindh, Erik Nilsson m. fl. Spelar andra instrument (förutom fiol): Nej. Spelar mest musik från: Hälsingland. Favoritstämma: Delsbo och Bingsjö.

BENGT WITTGREN - fick brons två gånger.

2010-01-08T20:47:00.006+01:00

Bengt Wittgren (1960) spelade upp och fick brons 1978, sen spelade han upp igen 1980 - och fick brons igen, av misstag. Sen spelade han upp två gånger för silver; först 1981 och slutligen 1983 då han fick Silvermärket. "När jag spelat de tre ordinarie låtarna, alla polskor i äldre stil från södra Dalarna, bad jag att få spela en extra låt, en hambopolska. Det gick fint och det var tydligen ett lyckokast. När jag pratade med en jurymedlem på kvällen sa hon att den extra låten var viktig. Jag hade med den visat att jag kunde framföra en låt med säker rytm och en egen stil. De övriga låtarna hade man tyckt att jag i stor grad följt Ingvars sätt att svaja eller moderera rytmiskt."

Vad är det bästa med musiken från ditt landskap? Dalarna har flera ganska skilda musikaliska områden. Min tradition är från Dalarnes Bergslag, eller kanske södra Dalarna, det vill säga området från Borlänge-Falun och söderut. I Bergslagsdalarna finns mycket musik med militär påverkan; många spelmän under 1800-talet spelade klarinett och flöjt. Detta märks då många låtar går i F och liknande. Låtarna har markerad rytm och karaktäristisk stil, ofta är det mycket driv i låtarna, speciellt hambopolskorna. Som så mycket annat i Bergslagen finns liknande traditioner snarare i Gästrikland och norra Västmanland och Närke än i centrala och norra Dalarna."

Favoritstämma: Bingsjö. Folkmusikaliska förebilder: Ingvar Norman (1914-1996), Säter (riksspelman 1935, Zorns guldmärke 1956). Spelar andra instrument: Framför allt näverlapp. Min förebild var Erik Arfs (1907-1989) Boda i Hedemora socken. Erik hade lärt sig spela näverlapp av fadern Arfs Karl Andersson som i sin tur lärt sig spela näverklapp av Strömsolles Karl (1870-1940) Nås i Hedemora sn. Spelar mest musik från: Dalarna.

GÖRAN HED - för traditionsmedvetet spel av gästrikelåtar på klarinett.

2009-12-28T21:25:00.007+01:00

Den 15 juni 2007 var en stor dag för klarinett-spelmannen Göran Hed (1954) från Gävle. För tredje gången på kort tid uppsökte han Zornjuryn som nu hade rest till Degeberga i Skåne; det var 14 år sedan juryn var där senast. Uppspelningen gick bra, minns Göran. Och det spelade ingen roll att det var en kall och regnig spelmansstämma; när juryn kom med beskedet till Göran några timmar senare värmde det inombords. "Beskedet att jag hade fått silver var mycket känslosamt, det kändes stort", berättar Göran. Vilka låtar spelade du? "De flesta låtarna som jag spelade upp med kom från inspelningar och uppteckningar av klarinettspelmannen Erik Hartwig i Årsunda i Gästrikland. Ett trettiotal inspelningar från 50- och 60- talet, samt 100 uppteckningar finns efter honom. När jag började arbeta med materialet kom tanken att det här kan jag spela upp med. Övriga låtar var ur Jernbergslåtarna från Gästrikland."

Favoritstämma: Bingsjö. Folkmusikaliska förebilder: min pappa Bengt, Mats Andersson, Tony Wrethling och Görgen Antonsson. Spelar mest musik från: Gästrikland; de flesta låtarna för klarinett är valser och bondpolskor.

RICKARD NÄSLIN - ville lära juryn de östjämtska sextondelspolskorna.

2009-12-28T06:45:00.016+01:00

"Timmarna före uppspelningen tillbringade jag i en skolsal i Forsa i Hälsingland och slipade på Fridolfstråk; de östjämtska sextondelspolskor jag valt att spela upp på. Året var 1978 och Thore Härdelin satt i juryn, han kände till att jag och Göran Andersson gjort inspelningsresor i österled för att lyfta fram traditionerna efter Mikael Rapp; något som kanske var till min fördel då en jämtpolska annars var synonymt med en polska av trioltyp, alltså en Lapp-Nilspolska." Annars är det Lapp-Nils repertoar som ligger Rickard Näslin (1947) varmast om hjärtat. "Ja, rent stilmässigt är den väldigt särpräglad i förhållande till övrig svensk polskrepertoar. Lapp-Nilspolskorna är mer besläktade med de norska från exempelvis Verdal och Gudbrandsdalen, än med andra västsvenska traditionsområden. Det finns ett antal ålderdomligare polskor som är som långa sagor, eller som aflyssnade av fjällbäckarnas porlande och som - i kraft av sina oberäkneliga "krumsprång" och vändningar - utgör mina främsta favoriter".

Musikalisk hemvist: Främst låtar från Jämtland, Dalarna och Tröndelag och periodvis en hemlagad repertoar av låtar som bär influenser från alla möjliga traditionsområden, så kallade Rödölåtar. Folkmusikaliska förebilder: Jag tillbringade stora delar av 70-talet med att tillsammans med Ville Roempke och de andra i Leikstulaget åka omkring bland "gubbarna" i Västjämtland, främst Offerdal, för att "rädda levande låtskatterna undan förglömmelsens mörker". Vi härmade och tog intryck av oskolade traditionsspelmän som Ante Falk med flera; såväl fioltekniskt (fiolen mot bröstet eller hängande i en slips!) som musikaliskt ("gammeltunga"=kvartstoner). Därefter har det mest gått utför, nu för tiden har jag inga direkta förebilder men många har passerat revy genom åren: Sven Nyhus, Pers-Hans, Björn Ståbi och många andra.

ANNA AXELSON FISK - var säker på att hon inte skulle lyckas.

2009-12-20T19:13:00.006+01:00

Anna Axelson-Fisk (1968) hette Hjalmarsson då hon erövrade Silvermärket i Skara 1988. Det var ett klent år, bara fem spelmän lyckades övertyga juryn om att de var värda titeln Riksspelman. Och Anna var säker på att inte heller hon skulle lyckas; det var fjärde försöket för henne och hon hade inte ens tagit med sin folkdräkten. "Nej, när jag åkte till Skara hade jag använt min folkdräkt hela sommaren på spelningar, så jag tog inte med den. Jag var så säker på att jag inte skulle få något märke, så där fick jag stå och ta emot Silvermärket i skitiga jeans. Allt kändes så overkligt", berättar Anna som idag arbetar som musiklärare på Domarringens Skola i Uppsala. Vad betyder titeln Riksspelman för dig? "Mycket, det är ett erkännande och det har stärkt mig många gånger, även om jag vet att det finns många jättefina spelmän som ej har spelat upp", avslutar Anna.

Spelar mest musik från: Dalarna; mest Älvdalen men även Bingsjö. Folkmusikaliska förebilder: Carl Åhs, Päkkos Gustaf, Kristina Ståhl-Cedervall, Verf Lena Egardt, Lena Willemark, Ellika Frisell och många andra. Favoritstämma: Bingsjö. Spelar andra instrument (än fiol): Spilåpipa.

DAN LUNDBERG - stockholmare som ogärna låter sig placeras i ett geografiskt fack.

2009-12-20T16:08:00.006+01:00

När det var dags för Zornmärkesuppspelningar i Skeriol 2006 var Dan Lundberg (1959) från Huddinge på plats med sin spelpipa. Dan, som idag är chef för Visarkivet, musiketnolog, författare och medlem i balkanbandet Orientexpressen spelade upp på låtar från Härjedalen, trots att han är från Stockholm. "Ja, jag är ju egentligen stockholmare, men jag spelade ju upp på Härjedalslåtar. Det finns så många snabba och trixiga låtar därifrån, men också många vackra och eleganta", berättar Dan som gärna hämtar inspiration ur folkmusik från vitt skilda delar av världen; Skandinavien, Östeuropa, Balkan och Turkiet. Vad tyckte han om uppspelningen, var det nervöst? "Det var kul att få fokusera på en spelning med långa förberedelser; ett litet antal låtar som man jobbade mycket med. Och visst var det nervöst", avslutar Dan.
Folkmusikaliska förebilder: Mats Andersson (klarinett), Olof Jönsson, Mustafa Kandirali. Favoritstämma: Ingen direkt, men kanske Bingsjö. Spelar andra instrument: Andra typer av flöjter från andra länder, Klarinett, lapsteel, lite mandolin och gitarr.

ANDERS SÄBB - influerad och inspirerad av pappa John och Pål Olle.

2009-12-20T14:11:00.009+01:00

Att pappa John hade blivit Riksspelman 1950 var ingenting som påverkade sonen Anders (1944) när han spelade upp och fick Silvermärket i Leksand 1976. Låtarna däremot, de som pappa John spelat tillsammans med Pål Olle hemma i Vikarbyn; de präglade och påverkade Anders mycket och fick honom att själv börja spela fiol när han var 19 år. "Ja, som liten sov jag i köket hemma i Vikarbyn. Pappa och Pål Olle stod där och spelade dag som natt och jag sov lugnt i kökssoffan", berättar Anders som har ett tydligt minne från Zornmärkesuppspelningen i Leksand. "Ole Hjort, Jan Ling och Ture Gudmundsson satt i juryn och ingen av dem hade hört Tordhyveln som jag spelade, en Orelåt efter Timas Hans som Pål Olle lärt mig spela." Idag är Anders ordförande i Rättviks Spelmanslag som kan se tillbaka på ett år med många nya medlemmar."

Folkmusikaliska förebilder: John Säbb, Pål Olle, Pers Hans, Pers Erik. Favoritstämma: Bingsjö. Instrument förutom fiol: Munspel.

NIKLAS ROSWALL - fick märket på låtar från Uppland, men idag blir det mest Skåne och Jämtland!

2009-12-20T13:53:00.015+01:00

Niklas Roswalls (1972) musikaliska resa började i den lilla byn Kverrestad på Österlen. Sen fortsatte den till Malmö där Niklas gick Musikgymnasiet, sen vidare till Malungs Folkhögskola och där efter till Forsa i Hälsingland. Men resan var inte riktigt slut där. När Niklas kom in på Kungliga Musikhög-skolan packade han kappsäcken och flyttade ner till huvudstaden. I dag har han världen som arbetsplats; turnerar både som solist och i olika grupper, bl a det framgångsrika bandet Ranarim. När han fick silvermärket i Växjö 1992 var det på låtar från Uppland; men i dag blir det mest låtar från Skåne och Jämtland. "Jovisst, jag spelade upp på upplandslåtar. Jag kan nog det mesta av upplandsrepertoaren, men nuförtiden håller jag mest på med Skåne och Jämtland. Jag gillar alla tre jättemycket", förklarar Niklas som blev världsmästare i nyckelharpa så tidigt som 1996.

Favoritstämma: Bingsjö. Folkmusikaliska förebilder: Det finns väldigt många - spelmän och grupper - gamla och nya! Spelar andra instrument (förutom alla möjliga sorters nyckelharpor): Sång, fiol och olika pipor.

Länk med Niklas Roswall:

www.niklasroswall.se

THOMAS WESTLING - fick silvermärket 30 år efter sin pappa Hugo.

2009-12-18T21:29:00.010+01:00

När Thomas Westling (1965) bördig från Bollnäs i södra Hälsinland, spelade upp för silvermärket 1999 var det femte gången han stog framför Zornjuryn. Första gången var redan 1981 och då lyckades han spela hem ett bronsmärke. Sen gjorde han ett nytt försök 1982 utan att övertyga juryn. Den efterföljande pausen var hela 12 år och inte heller vid hans comeback var juryn intresserad av att utropa Thomas till Riksspelman. Det fick bli ett försök till, innan han lyckades spela hem titeln 1999 när uppspelningarna ägde rum i Ingesund. Det var exakt 30 år efter det att Thomas pappa Hugo Westling fick silvermärket 1969 i Tierp, bara några mil ifrån Östhammar där Hugo bodde vid tidpunkten. Hugo är av förklarliga skäl en av Thomas stora musikförebilder; tillsammans med Pål Olle. "Ja, jag har ibland fått epitetet ”Pål Olle nr 2" eller "Den nya Pål Olle” och det är stort. Han har varit min stora idol sedan jag var 9 år gammal. Midsommarafton 1995 satt Röjås Hans och jag i köket hos mamma Anna Nygårds i Boda och spelade. Hon började storgråta och sa att - det var som att höra Röjås Jonas och Olle. De brukade sitta på precis samma ställe i det köket och spela nätterna igenom. Det gjorde vi med. När grannarna startade sina traktorer och började arbeta, då packade vi ner våra fioler... Den midsommarhelgen glömmer jag aldrig!" Vad är det bästa med musiken från ditt landskap? "Enkelheten i låtarna som är så typisk för södra Hälsingland, den tilltalar mig mycket." Vad minns du från uppspelningen? "När lappen med dagens resultat sattes upp på väggen, det var stort!"

Spelar andra instrument: Trummor. Favoritstämman: Bingsjö och Delsbo. Spelar mest musik från: Södra Hälsingland. Folkmusikaliska förebilder: Hugo Westling, Pål Olle.

Länkar till Thomas:

http://www.thomaswestling.se

MARIA HULTHÉN - för grant och stilfullt spel av låtar från södra Dalarna.

2009-12-18T18:45:00.004+01:00

Den 31 juli 1992 stog Maria Hulthén (1967) framför Peter Pedersen, Wille Grindsäter, Gert Ohlson och Bengt Löfberg, redo att spela upp för silvermärket. Hon spelade Februarivalsen, som hon komponerat själv. En polska från Enviken efter Vilhelm Hedlund, Hins Anders polska efter Fredrik Bergman och Edvard Norman samt en polska efter Kers Erik Ersson ”Näktergal” hann hon också med och det var tydligen låtar som föll juryn i smaken. Men Maria var osäker. "Ja, jag tyckte inte att juryn var så entusiastisk, men de uppskattade att jag spelade upp i min Hedemoradräkt. Men juryn var alltså både entusiastisk och övertygad om att Maria var en värdig riksspelman och på diplomet kan man läsa: "För grant och stilfullt spel av låtar från södra Dalarna." Vilket är ditt roligaste minne som Riksspelman? "Det finns många fina minnen, men två av dem är när jag tilldelades silvermärket i Växjö – jag var så lycklig. Samt när jag vid Falu Folkmusikfestival 2002 tillsammans med Pers Hans Olsson och skådespelare Lars Hjertner, uruppförde mitt egenkomponerade spelmansverk ”Spelmannen”.

Länk med Maria Hulthén.

www.mariahulthen.se

ANNA DAHLGREN JOHANSSON - tror att Anders Zorn godkänt trallen.

2009-12-18T18:10:00.005+01:00

Anna Dahlgren Johansson (1982) som fick silvermärket 2006, tycker att trallen borde bli godkänd i Zornsammanhang. "Det finns så otroligt många traditionsbärare som har rösten och trallen som sitt instrument. Jag tror att Zorn själv hade tyckt att det var självklart, om han hade hört hur diskussionerna går idag." Från själva uppspelningen minns Anna en stor prydnadstupp som stod på golvet samt att Peder Pedersen sa med ett leende på läpparna, att han väldigt gärna ville höra en låt till, efter de tre obligatoriska. "Ja, då anade jag att det nog hade gått vägen", berättar Anna.

Vad betyder titeln Riksspelman för dig? "För mig betyder det att jag är traditionsbärare och att jag har ett ansvar att föra den västgötska traditionen vidare. Den betyder att jag har nått ett av de musikaliska mål jag satt upp. Det finns otroligt många duktiga spelmän och spelkvinnor som valt att inte spela upp för märket. Det är alltså inte enbart riksspelmän som är traditionsbärare och duktiga musiker. Naturligtvis är det en kvalitetsstämpel, för de som inte är insatta i folkmusikvärlden."

Folkmusikaliska förebilder: Hans Kennemark, Mikael Pettersson, Sigmund Eikås, Gunnlaug Lien Myhr. Micke Sjögren och Kalle Ankarblom när det gäller stämläggning. Naturligtvis också alla mina spelkompisar, som gör det hela så otroligt roligt att musicera. Favoritstämma: Ransäter och Bingsjö. Spelar andra instrument: Sjunger och trallar gärna. Nyckelharpa och hardingfela. Spelar mest musik från: Västergötland.

Länk med Anna:

www.myspace.com/mannaminne

ERIC HENRIKSSON - ännu en riksspelman till Norra Hälsingland.

2009-12-11T22:25:00.005+01:00

"För traditionsmedvetet spel av hälsingelåtar" står det på silverdiplomet som tillhör Eric Henriksson (1982) från Bergsjö och han fick försöka tre gånger innan han lyckades förverkliga sin dröm om att bli riksspelman. År 2008 var det i alla fall dags och även om det inte blev så mycket övat - Eric hade blivit pappa några månader före uppspelningen - så tyckte alltså juryn att låtarna av Blind-Pelle, Katrina Lundstedt och Per Orsa var tillräckligt övertygande. "Jag hade inga direkta förväntningar" berättar Eric som berättar att han fick en Marianne-karamell av juryn när han spelat färdigt. Minns du dina känslor efter du fått märket? "Helt klart är att man kan sträcka lite extra på sig i folkdräkten när man har ett silvermärke på västen. Dessvärre har det inte blivit så mycket spelande efter det, men det beror på att den snart två årige sonen inte har varit lika förtjust i fiolmusik som mig."

Folkmusikaliska förebilder: Erik Öst och Jon Erik Hall. Favoritstämma: Bingsjö. Spelar mest musik från: Norra Hälsingland. Spelar andra instrument (förutom fiol): Gitarr.

Länkar med Eric Henriksson:

http://www.youtube.com/watch?v=8PDzSwa3RZ4

STAFFAN BERG - blev sjätte riksspelmannen i Nordanstigs spelmanslag.

2009-12-11T21:59:00.006+01:00

Staffan Berg (1956) från lilla Hårte i Hälsingland är ett levande bevis på att man aldrig, aldrig, aldrig ska ge upp. Efter sex uppspelningar lyckades han övertyga juryn på sitt sjunde försök i Karlstad 2009 och nu har Nordanstigs Spelmanslag, där Staffan spelar enradigt durspel, sex riksspelmän. Imponerande! Staffan är uppvuxen i Karlskoga där han bl a spelade fiol i ungdomssymfoniorkestern. Sitt första tvåradiga dragspel fick han av sin pappa 1978 och bara några år senare hittade han ett enradigt spel - och sen var han fast. Har han några minnen från uppspelningen i somras? "Det var en ganska trög Zornstämma på lördagen, men det var ändå härligt att njuta av situationen och av alla duktiga medmusikanter", avslutar Staffan.

Folkmusikaliska förebilder: Kaisa Abrahamsson, Arne Modén, Ellika Frisell. Spelar andra instrument: Fiol. Spelar mest musik från: Norra Hälsingland. Favoritstämma: Bergsjöstämman.

Länkar med Staffan Berg:

www.harte.nu

SVEN VIKLUND - kunde bara en låt när han bestämde sig för att spela upp.

2009-12-06T11:27:00.005+01:00

"Jag förlorade mitt bästa finger 1979", berättar Sven Viklund (1935) som arbetat som bonde på sin gård utanför Stöde, Medelpad hela sitt liv. "Det är helt omöjligt att spela Ess och B", fortsätter han innan han glider in på uppspelningen 1961 i Östersund. "Jag försökte redan i Härnösand 1958. Nio dagar före uppspelningen kunde jag bara en låt; sen fick jag två låtar av Torsten Karlsson som jag övade på och då det blev ett bronsmärke." Torsten Karlsson hade fått märket 1950, så han visste hur juryn skulle blidkas. När Sven försökte tre år senare, i Östersund, gick det ännu bättre. Då fick han sitt Silvermärke. "Jag spelade en polska efter min pappa Einar och sen något efter Ante Sundin", minns Sven. "Röjås-Jonas satt i juryn, han sa ingenting, han var helt tyst efteråt." Sven är rik på minnen; berättar med både skärpa och glädje om de stora spelmännen från förr; Ante Sundin, Gullik Falk, Albin Lodin, Julius Kvarnberg och bröderna Wernberg. Sen plockar han fram fiolen och det blir många toner, däremot inga Ess och B. Folkmusikaliska förebilder: Ante Sundin. Favoritstämma: Stöde och Delsbo. Spelar mest musik från: Medelpad.

JAN-ANDERS ANDERSSON - vill att fler ska spela folkmusik istället för att se på TV.

2009-12-05T14:44:00.008+01:00

Jan-Anders Andersson (1956) från Latorpsbruk minns den dagen han fick sitt Silvermärke i Delsbo, den 30 juni 2008. "Ja du, det regnade, bilen gick sönder och barnen grät och ville hem." Märket betyder mycket för Jan-Anders; "Det är en bekräftelse på att det man håller med är viktigt och seriöst." Annars tycker Jan-Anders att fler svenskar skulle spela folkmusik istället för att se på TV. "Om varje svensk utövade musik och dans för nöjes skull hälften av den tid som man lägger ner på TV, alltså 8 av 16 timmar i veckan, så skulle folk ha bra mycket roligare med varandra, starkare benmuskler och bättre kondition" Hur ska man lösa det då? "Släpp reklamen helt fri i TV:n så tröttnar folk snabbare" avslutar Jan-Anders som planerar att åka till Stockholm på Riksspelmanstämman sommaren 2010. Kanske för att få fler att börja spela folkmusik!

Spelar andra instrument än tvåradigt dragspel: Gitarr, mandolin och fiol. Folkmusikaliska förebilder: Olov Jönsson, Wille Toors, Lejsme-Per och Povel Ramel. Spelar mest musik från: Värmland. Favoritstämma: Ransäter.

Länkar med Jan-Anders Andersson:

http://www.youtube.com/profile?user=Jananderss#p/u/1/jiJ4DsHZ2r

http://web.telia.com/~u86307763/Jan-Anders/Index.html

ALE CARR - tycker att det är dags för nästa steg.

2009-12-04T21:01:00.005+01:00

Familjen Carr tillhör de mest namnkunniga spelmans-familjerna i Sverige - fyra av fem i familjen är Riksspelmän och Ale är den som lyckades spela hem Silvermärket senast; året var 2008 och platsen var Delsbo. Men han fick kämpa väl, det krävdes fyra uppspelningar innan Ale Carr (1989) blidkade den styvnackade juryn. Vad betyder märket? "Det är en typ av bekräftelse att man enligt somliga har nått en viss skicklighetsnivå på ett instrument i en typ av svensk traditionell folkmusik. Det är givetvis även en liten merit och inger viss status hos somliga." Är det något annat du vill förmedla? "För mig är det viktigt att utveckla folkmusiken och föra den vidare, istället för att eftersträva efterhärmning av den musik som spelmän från igår har utvecklat fram. Nu är det dags för nästa steg!"

Favoritstämma: Degeberga. Spelar andra instrument än fiol: Cittern, gitarr, mandolin, träskofiol, kontrabas, piano, elbas, 5-strängad banjo, sång, snatterpinnar, Värendstrumma, diverse slagverk, diverse knäppinstrument etc. Folkmusikaliska förebilder: Hans Kennemark, Harald Haugaard, Mikael Marin, Roger Tallroth med flera. Spelar mest musik från: Skåne.

Länkar med Ale Carr:

www.myspace.com/alecarrsolo

http://www.youtube.com/watch?v=WGepLirseKI

http://www.youtube.com/watch?v=idWQi8IjeXE

SVEN NORDIN - spelade upp för en kvist i golvet.

2009-12-04T20:19:00.011+01:00

"Tänk som det kan bli. När jag var liten fanns ingen folkmusik, det enda jag kunde var; Sätter man på radion hör man Gärdebylåten, stänger man av radion blir man jädrigt belåten. Men sedan kom gröna vågen i slutet på 1970-talet och räddade mig. Då blev det plötsligt rumsrent att spela folkmusik. Tänk som det kan bli." Sven Nordin (1940) spelar både munspel och nyckelharpa, men det var på nyckelharpa han fick silvermärket 1983 efter två tidigare försök. Hans minnen från själva uppspelningen 1983 är få, men tydliga: "Jag spelade upp för en kvist i golvplankan". Så nånting. Vilka är fördelarna med att vara Riksspelman? "Kanske lite extra applåder vid scenspel, annars inte några särskilda fördelar." Hur många stämmor blir det om året då? "En 2-3 stycken", avslutar Sven som lovar att komma till Skansen 2010 - bara han får spela!

Favoritstämma: Österbystämman. Folkmusikaliska förebilder: Justus Gille och Viktor Vikman. Spelar andra instrument: Munspel. Spelar mest musik från: Uppland.

Länkar med Sven Nordin:

http://web.telia.com/~u14901545/

http://www.nyckelharpansforum.net/spelman/svennord.htm

ARNE BLOMBERG- släppte in en dragspelare redan 1973.

2009-11-18T22:36:00.006+01:00

Arne Blomberg (1940) fick märket i Linköping 1994. "Egentligen minns jag inte så mycket från uppspelningen, men det var säkert nervöst. Under många år brydde jag mig inte om uppspelningarna, mer än som arrangör, men sen blev jag uppmanad att spela upp i Linköping. Det gick inget vidare, men det blev silver ändå." Som arrangör blev Arne indragen i liten kontrovers. "Ja, i Södertälje 1973 krävde vi att dansare skulle få medfölja och så blev det. Dessutom såg jag till att durspelaren Wappersta-Lasse spelade upp. Det blev juryns första möte med en dragspelare. Inget märke fick han, men däremot Zorns hedersplakett. En stadgerevisionskommitté tillsattes för att förhindra liknande händelser i framtiden och jag kallades till 'förhör'. Efter några år blev det dock OK med durspel och munspel. Det är kul att ifrågasätta gränser..."

Spelar mest musik från (landskap, region): Sörmland, Gästrikland, Östergötland och lite Jämtland. Folkmusikaliska förebilder: Mina första läromästare Herbert, Anton och Gustaf Jernberg. Sedan en rad sörmländska spelmän som Edvard Pettersson, Ivar Boström, Gustaf Wetter, CG Axelsson, Axel och Elna Andersson m.fl. I Östergötland är förebilden närmast Allan och Anselm Hellström, min spelkompis Sören Olsson svarar för det jämtska. Favoritstämma: Julitastämman. Spelar andra instrument än fiol: Nja, en del nyckelharpa.

Länkar med Arne Blomberg:

http://sormlandsmusikarkiv.se/grupper/simmings/simmings.html

CURT JINDER - författare och riksspelman.

2009-11-18T22:03:00.008+01:00

Curt Jinder (1930) fick Silvermärke på silverbasharpa vid uppspelningarna i Härnösand, 1985. Då var han 55 år och i en intervju av Folkbladets Johan Malmberg berättar han om när han anmälde sig till en instrumentbyggarkurs: "Alla satt där med sina näbbstövlar och murarskjortor när jag gled in i min kostym efter jobbet. De kallade mig visst för begravningsentreprenören. Men det tog inte lång tid från att jag köpt det där konceptet och såg ut som dem." Vad betydde märket, när han väl fick det efter några tappra försök? "Att jag uppnått ett mål jag tidigt i min karriär hade satt upp. Jag tycker det är ett ansvar att förvalta den tradition jag tillägnat mig." Curt planerar att vara med på Skansen nästa år, när Zornmärket fyller 100 år. "Ja, det gör jag. Annars blir det inte så många stämmor, kanske 4-5 stycken beroende på vädret och då blir det mest i närområdet." Curt är också en uppskattad författare och en av hans mest lästa böcker heter Hälsingehambo; en berättelse om folkmusikvågens tid.

Spelar andra instrument: Durspel, munspel, fuskar på träskofiol. Favoritstämma: Ingen speciell, det beror på omständigheterna, men Delsbo ligger bra till. Folkmusikaliska förebilder: Joel Jansson, Skärplinge. Spelar mest musik från (landskap, region): Norduppland

CAJSA EKSTAV -nervositeten släppte när juryn började stampa takten.

2009-11-18T21:46:00.010+01:00

Cajsa Ekstav (1967) jobbar med kompetensutvecklingsfrågor på Uppsala universitet. Men framför allt är hon Riksspelman på nyckelharpa. Hon spelade upp första gången 1988 i Skara och fick då bronsmärket. Hon minns det väl. "Det var Esbjörn Hogmark som hade anmält mig utan att berätta det för mig, så jag blev fruktansvärt nervös när jag fick reda på att jag hade en uppspelningstid två dagar senare. Så det var bara att åka dit. Två år senare, 1990, var vi ett helt gäng från Uppsala, inklusive studerande masar, som åkte tillsammans till Nyköping för att pröva lyckan. Vi hade himla trevligt och ännu roligare var det förstås när jag fick reda på att jag hade fått Silvermärket!" Vad minns hon mer från uppspelningen? "Usch, jag minns att det var fruktansvärt nervöst. Men jag kommer ihåg att juryn började stampa takten när jag spelade och då tänkte jag - det kan inte var så illa ändå...".

Folkmusikaliska förebilder: Eric och Sture Sahlström, Viksta-Lasse och Curt Tallroth. Spelar andra instrument än nyckelharpa: Fiol. Spelar mest musik från (landskap, region): Uppland, men även en hel del låtar från Dalarna och Hälsingland. Favoritstämma: Det får nog bli Bingsjö ändå, helt enkelt för att man träffar så många där och för att det är en så vacker miljö och välorganiserat.

GUNNAR STENMARK - fyra uppspelningar på tre olika instrument.

2009-11-07T18:59:00.004+01:00

Flöjtmakare Gunnar Stenmark (1954) har spelat upp fyra gånger, på tre olika instrument. Första gången provade han på säckpipa, andra gången på spelpipa, tredje gången på fiol och så fjärde gången 2007 på spelpipa igen. Och då gick det bra! "Jag kom fram till uppspelningen blöt av både regn och svett. Bussen stannade flera kilometer från uppspelningsplatsen i Degeberga. Men jag var väl förberedd, koncentrerad och inte alls nervös" berättar Gunnar. "Jag känner mig stolt över att vara riksspelman. Eftersom mitt jobb är att tillverka och sälja folkliga spelpipor så är det en stor fördel att vara riksspelman på spelpipa. Titeln har också gett mig fler spelningar."

Spelar andra instrument: Gitarr, säckpipa, fiol. Spelar mest musik från: Jämtland. Folkmusikaliska förebilder: Kalle Almlöv, Björn Ståbi, Simon Simonsson. Just nu är K-E Eriksson min stora förebild. Favoritstämma: Bingsjö.

Länkar med Gunnar:

www.harjedalspipan.se

http://www.youtube.com/watch?v=VV3xhGE1cn U

PÄR FURÅ - efterlyser dansare på uppspelningen.

2009-10-07T21:25:00.006+02:00

Pär Furå (1948) fick Silvermärket i Stockholm 1980 efter att ha spelat låtar från Uppland på sin Silverbasnyckelharpa. "Det var mitt tredje försök. Jag kände mig säker på mitt traditionella spel men saknade dansare att spela till", berättar Pär som anser att man skulle vara tvungen att spela upp till dansare. Idag arbetar Pär som dövlärare och lever ihop med en annan Riksspelman; Marianne Furå som fick märket året innan, i Ransäter.

Spelar helst musik från: Uppland, Dalsland, Sörmland, Dalarna, Småland. Folkmusikaliska förebilder: Styrbjörn Bergelt, Anders Eklundh, Ceylon Wallin, Per Gudmunsson. Favoritstämma: Delsbo, Ransäter (d.v.s. fram till mitten på 1990-talet.) Instrument, förutom Silverbasnyckelharpa: svensk säckpipa, spilåpipa, vevlira, kontrabasnyckelharpa, kromatisk nyckelharpa, flöjter, renässanstrumma, mungiga och bas.

LISELOTT NORLIN - vill spela till gryningen.

2009-10-04T19:36:00.006+02:00

Liselott Norlin (1963) fick sitt efterlängtade Silvermärke på fiol i Uddevalla 1984, då hette hon Häggmark och hon minns uppspelning väl. "Jag var vansinnigt nervös, jag hade "stepdans" överallt. Det gick bra till slut och då kändes det bara bra, men lite skrämmande - vad hade jag ställt till med? Jag ringde till min spellärare, Allan Hansgårdh och till Eric Rönnlund och talade om att det var klart." Det vara bara 7 personer som blev Riksspelmän i Uddevalla det året, vilket kan jämföras med året före då 18 personer fick märket eller året efter då 13 personer lyckades blidka juryn.

Musikalisk hemvist: Ångermanland. Folkmusikaliska förebilder: Åke Ulander och Hjalmar Älander. Favoritstämma: Tullingsås, för att jag får spela till gryningen!

STAFFAN JONSSON - vill ha driv i spelet.

2009-09-26T09:05:00.007+02:00

Staffan Jonsson (1985) från Bollnäs fick Silvermärket på fiol i Delsbo 2008 och det är främst musiken från Södra Hälsingland som fångar hans uppmärksamhet.

"Jag söker alltid drivet i spelet och den råa kärnan i tonen och melodin", förklarar han och säger att titeln Riksspelman är ett bevis på ett stort, brinnande

intresse, en hängivenhet för folkmusiken. "Sen tror jag såklart också att det finns vissa kvaliteer i mitt spel." Har han något särskilt minne från uppspelningen? "Det var lite nervöst att både syrran och jag spelade samtidigt, ifall vi inte skulle få samma utdelning. Men det blev samma, som tur var! Och speciellt att det var i Delsbo, med den stora konserten som var några dagar efteråt i Delsbo kyrka." Vissa tycker att man borde spela upp vart 10:e år för att bevisa att man håller kvaliteten, vad tycker du? "Nej. En musiker måste få gå vilka stigar han vill och röra sig hur han vill, man måste få låta bli att spela om man inte har lust. Eller ägna sig åt annan musik. Att ha titeln Riksspelman kan vara nån sorts grund att luta sig mot och känna trygghet i."

Musikalisk hemvist: Södra Hälsingland. Folkmusikaliska förebilder: Egil Syversbråten, hardingfelespelman från Hallingdal. Fred McDowell, bluesman från Mississippi. Deras spel har ett sanslöst driv och en råhet, men samtidigt en oerhörd finess! Det är magiskt. Favoritstämma: Ransäter och Hovra. Instrument, förutom fiol: Hardingfele, gitarr, bosoki och har på senare tid har jag börjat spela banjo.

Länkar med Staffan:

www.myspace.com/sjonsson

JEANETT WALERHOLT ROUSU - juryn tyckte hon skulle göra kaffeved av sin fiol.

2009-09-24T21:14:00.004+02:00

Jeanett (1974) är inte den som ger sig i första taget, hör här bara. Första uppspelningen för Zornjuryn ägde rum 1990 och då fick Jeanett nöja sig med ett leende från juryn. Nästa gång hon försökte var 1992 i Växjö och då fick hon Diplom. 1995 fick hon Bronsmärket i Stockholm och 1996 var det så dags för diplom efter Bronsmärke och så slutligen 1998 fick hon ta emot Silvermärket i Delsbo. "Någonstans där emellan spelade jag upp i Degerberga utan att få något annat än kritik för min fiol - min ögonsten som jag ärvt av farfar och som jag fick rådet att hugga sönder till kaffeved. Det gjorde jag inte, men så småningom köpte jag en fiol byggd av Anders Norudde. En riktig pärla till fiol! Själva uppspelningen skedde i ett stort töcken av brustet hjärta eftersom mitt dåvarande förhållande hade tagit slut två dagar innan uppspelningen. Jag blev givetvis oerhört glad över utnämningen men först ett tag senare, när den värsta chocken av kärlekssorg hade lämnat mig. Jag är väldigt glad och tacksam över att jag fick Silvermärket just det året, eftersom min mamma - som varit väldigt stöttande under åren, och också var den som en gång i tiden ledde mig in på folkmusikspåret, samt berättade om Zornmärket - senare samma år avled i cancer. Det känns väldigt bra att hon fick uppleva att jag blev Riksspelman, även om hon var för sjuk för att kunna vara med vid utdelandet av märket."

Musikalisk hemvist: Småland. Folkmusikaliska förebilder: Många, men framför allt Pelle Björnlert. Favoritstämma: Korrö och Ransäter. Instrument, förutom fiol: Nyckelharpa och saxofon.

Länkar med Jeanett:

www.jeanett.se

www.myspace.com/jeanettrousu

THOMAS ERIKSSON - vågade inte vara med när Riksspelmännen presenterades.

2009-09-16T07:08:00.006+02:00

Thomas Eriksson (1965) fick Silvermärket 2007 på sjätte försöket och hans minns vad han gjorde efter uppspelningen i Degeberga. "Jag åkte ner till havet och gick i strandkanten för att hämta mig. Jag vågade inte åka till offentliggörandet av dagens uppspelningar. När jag vid sjutiden satte mig i bilen igen, tog jag mobiltelefonen som låt på sätet och öppnade ett SMS med det korta meddelandet "Grattis". En pulserande värme strömmade genom hela kroppen och sedan började jag bara skaka. Varför ville du bli Riksspelman? "Jag började spela fiol 1991 vid 25 års ålder. Efter tio år satte jag upp målet att försöka bli Riksspelman. Hade jag inte gjort de hade jag aldrig varit där jag är idag. Det har varit en spännande resa. Inför första uppspelningen 2001 var jag nervös till och med när jag spelade inför min fru. Nu, åtta år senare är man i ett läge där man obehindrat spelar i en fullsatt lokal inför hundratals personer.

Musikalisk hemvist: Närke. Folkmusikaliska förebilder: Påhl Olle, Ellika Frisell, samt alla som i likhet med mig gillar att rota i gamla notsamlingar från hemmaplan. Favoritstämma: Ransäter och Östbjörka. Instrument, förutom fiol: Gitarr, cittra, dragspel.

PERS NILS JOHANSSON - slår ett slag för jurysamtalen.

2009-09-15T21:29:00.007+02:00

Klarinett- och saxofonlärare Pers Nils Johansson (1979) fick Zorns bronsmärke så tidigt som 1995 och sedan silvermärket på klarinett 1997, alltså bara 18 år gammal. "Jag minns när jag fick telefonsamtalet på kvällen efter uppspelningen då jag var på Dorotea-stämman och fick reda på att jag fått silvermärket. Jag var nog mer nervös mellan uppspelning och besked, än före och under uppspelningen" berättar Pers Nils som också rycker in som medlem i Zornjuryn ibland. "Ja, som juryledamot vill jag slå ett slag för jurysamtalen. Efter de två sommarveckor som jag suttit i juryn har jag känt att de fyller en viktig roll för många som vill ha respons på sitt spel och jag tror att de skulle kunna fylla en viktig roll för ännu fler."

Instrument, förutom klarinett: Durspel, nyckelharpa, munspel, blockflöjt, och ibland åker skedarna fram. Musikalisk hemvist: Västgötamusik är det som jag fått med mig hemifrån, som jag är uppvuxen med och det är nog det jag spelar mest, men genom musikaliska möten och nyfikenhet har jag samlat på mig en hel del låtar från diverse olika landskap. Folkmusikaliska förebilder: Mina föräldrar Inger och Pelle, samt vår spelkamrat Uno Eliasson i Alingsås. Och ur den äldre generationen Sven Ingvar Heij, Per Karlsson, Gösta Fredriksson och Ivar Hallberg. Och så vill jag sist men inte minst nämna Bengt Löfberg. Favoritstämma: Spel- och danskväll i Lygnared, Korrö, Delsbo och Ransäter.

Länkar med Pers Nils:

myspace.com/klarinettpakt

BENGT ANDERSSON - vill att ungdomar ska få upp ögonen för silverbasharpan.

2009-09-10T23:47:00.005+02:00

När Bengt Andersson (1945) fick Silvermärket 1993 på tredje försöket, blev han överraskad. "Ja, när Peter Pedersen läste upp motiveringen till silvret, "för mästerligt och traditionsrikt spel på silverbasharpa" så var det som att få en klubba i skallen. Jag hade ju spelat upp för att få ärlig och konstruktiv kritik; jag trodde ju inte att jag var mogen för några som helst utmärkelser. Varken första, andra eller sista gången. Jag hade ju lärt mej spela silverbasharpa helt på egen hand, långt från alla traditionsbärare. Jag hade bara haft tillgång till diverse mer eller mindre goda inspelningar att lyssna till." Så märket betyder mycket för dig? "Ja, jag är glad och stolt för min riksspelmanstitel! Silvermärket ger en viss aktning bland folk som intresserar sig för gammelharpspel. Den spelas nästan uteslutande av spelmän i mogen ålder. Jag gör vad jag kan för att ungdomar ska få upp ögonen för instrumentets speciella fördelar."

Favortstämma: Österbybruk, Bingsjö, Korrö. Folkmusikaliska förebilder: Jag har många, men främst är Bengt Löfberg, Erik Sahlström och Styrbjörn Bergelt som genom sitt silverbasspel inspirerade mig till att bygga min första silverbasharpa. Spelar mest musik från: Småland och Uppland.

THORE HÄRDELIN - en av de största vi har inom svensk folkmusik.

2009-09-05T16:47:00.013+02:00

Thore Härdelin (1946) är en levande legend inom svensk folkmusik och han fick musiken i blodet, då både hans farfar Thore den äldre och hans far Sven var storspelmän. På frågan vad han vill förmedla till andra spelmän svarar han direkt: "Spela det du gillar och försök inte bara konservera någon sorts museal folkmusik. Var rädd om grunddialekten men spela efter eget huvud och gör nya låtar i egen stil." Du fick Silvermärket på tredje försöket 1967; beskriv hur det kändes alla tre gångerna. "Första gången var jag arg. Andra gången lite ödmjukare. Tredje gången nervös, men ganska säker på vad jag gjorde." Thore Härdelin fick även det prestigefyllda Zorns Guldmärke 1998 med motiveringen: för traditionsrikt och temperamentsfullt spel av hälsingelåtar.

Musikalisk hemvist: Spelar musik från hela Norden men blev Riksspelman på Delsbolåtar som är min speciella dialekt. Folkmusikaliska förebilder: Farfar Thore den äldre, far Sven, Jon-Erik Öst, Erik Öst, Pål-Olle, Viksta-Lasse, Eric Sahlström. Från Norge: Hilmar Alexandersson, Sigbjörn Bernhoft Osa, Sven Nyhus. Från finland: Konsta Jylhä. Från Danmark: Evald Thomsen. Samt otaliga andra stora spelmän jag träffat och spelat med. Favoritstämma: Delsbo så klart. Bingsjö och Gammelstad i Luleå håller jag också högt. Instrument, förutom fiol: spelar lite mandolin, gitarr, piano, bas, klarinett och dragspel - dock ej offentligt.

Länk med Thore:

http://www.youtube.com/watch?v=Eqrucpoe26U

http://www.youtube.com/watch?v=lkE-fcL5-Us

http://www.youtube.com/watch?v=xUdwGaSosyc

LEIF ALPSJÖ - vill röra och beröra med sin musik.

2009-09-05T16:31:00.002+02:00

Leif Alpsjö (1943) blev Riksspelman i Uddevalla 1974 efter att ha försökt två år tidigare i Gävle. Kan du berätta något från uppspelningen? "Ja, jag minns att juryn var så vänlig och kamratlig. Att Gunnar Ahlquist, min folkdansledare sedan jag var 9-10 år, skötte inspelningen. Att Nisse Nordström, Hasse Gille och jag fick silver samtidigt. Vilken gemenskap!" Vad är det viktigaste för dig när du spelar? "Att röra och beröra, att stimulera människor till eget växande, att förmedla en tradition. Det är viktigt!" Och vad betyder titeln Riksspelman för dig? "Det ger uppmärksamhet och status. Och sen ser den bra ut ut i annonserna!"

Musikalisk hemvist: Uppland, Hälsingland och Dalarna. Folkmusikaliska förebilder: Ivar och Curt Tallroth, Eric Sahlström, Viksta-Lasse, Olov Jansson (Östervåla), Nisse Nordström, Pekkos Gustaf och många, många andra. Favoritstämma: Byss-Calle tredje söndagen i augusti. Instrument, förutom fiol: nyckelharpa, kohorn, näverlur, gitarr, mandolin.

Länkar med Leif Alpsjö:

www.nyckelharpa.com
www.underhallning.nu/leifalpsjo/index.html

PATRIK DAHLIN - firade Silvermärket med en tatuering!

2009-09-05T13:02:00.010+02:00

Riksspelman Patrik Dahlin kan tacka Bröderna Lindqvist i Nygammalt för musikintresset. "Ja, Åke Lindqvist fick en nyckelharpa när han fyllde 50 år och sen spelade han in en skiva med den, som jag lyssnade mycket på", berättar Patrik som bor i skånska Perstorp. Du spelade upp på Upplandslåtar när du fick Silvermärket 2008, hur känns det att inte spela nåt från sin egen hembygd? "Jag är frälst på Uppland sedan länge och jag har många vänner i Uppland också, repertoaren är ju betydligt större i de trakterna så det känns helt naturligt." Och tatueringen du har på högerarmen, berätta. "Det var bestämt sedan länge; om jag fick silvret skulle jag tatuera in det på underarmen och så fick det bli!" Något annant du vill tillägga? "Ja, att det här med fri tolkning är viktig inom folkmusiken, att hitta sin egen stil och våga utmana konventionerna!"

Musikalisk hemvist: Uppland och Hälsingland. Folkmusikaliska förebilder: Erik Sahlström, Byss-Kalle, Gås-Anders, Jon Erik Hall. Favoritstämma: Bingsjö och Korrö. Instrument, förutom nyckelharpa: Fiol.

Länk med Patrik:

myspace.com/tostarp

PER-OLA BJÖRKLUND - tredje gången gillt!

2009-08-31T19:39:00.002+02:00

Det blev tredje gången gillt för regissören, förattaren och riksspelmannen Per-Ola Björklund (1955) från Bjursås i Falu kommun. Första uppspelningen var 1979, andra var 1981 och tredje ägde rum 1982. "Det var en trevlig och avspänd miljö i Gamla Linköping. Jag hade övat mycket på de tre Västerdalslåtarna och kände mig väl förberedd. Tidigare uppspelningar och bedömningar hade jag stor nytta av", berättar Per-Ola. Vad betyder titeln Riksspelman för dig? "Glädjen att vara Riksspelman har inneburit intressanta spelningar, bland annat vid Världsutställningen i Sevilla, Nobelfesten, spelningar åt Utrikesdepartementet i Mexico. Vid visningar av mitt konstnärshem Jämtbogården i Bjursås har jag berättat för turister om hur det går till att bli Riksspelman samt bakgrunden med Anders Zorns arbete." Vad tycker du om att Silverakademien startade? Det är trevligt att Silverakademien blivit verklighet. Det är viktigt att vi som kämpat, övat och satsat pengar för att bli Riksspelmän får träffas, känna gemenskap och utbyta kontakter och erfarenheter. Tack!"

Musikalisk hemvist: Dalarna. Folkmusikaliska förebilder: Riksspelman Ivar Stolpe från Äppelbo. Favoritstämma: Ransäter. Instrument, förutom fiol: Klarinett, kohorn, spilåpipa.

PONTUS ESTLING -frilansande gränsöverskridare.

2009-08-26T20:47:00.006+02:00

Pontus Estling (1979) fick sitt Silvermärke 2004 för spel på klarinett. "Det var en afton i mitten av juni. Juryn såg ganska sliten ut efter en hel veckas uppspelningar, men verkade lite piggare när jag hade spelat upp mina låtar. Det blev en kanonkväll! Inte bara jag blev riksspelman denna kväll, utan även min sambo Kersti Johansson. Vilken fest!" Förutom att frilansa som folkmusiker jobbar Pontus som ställföreträdande konsertmästare i Arméns Musikkår. "Där har jag arrangerat en brudmarsch från Revsund som jag själv inleder med en vallåtsimprovisation. Ur kåren har jag också satt ihop en folkmusikensemble - Swedish Army Folk Music Group. Musik = möjligheter" avslutar Pontus.

Instrument, förutom klarinett: Svensk säckpipa, munspel, basklarinett, saxofon, orgel och piano. Musikalisk hemvist: Västergötland, men spelar musik från hela Sverige samt en hel del från östeuropa. Folkmusikaliska förebilder: Mustafa Kandirali, Nils Agenmark, Bengt Löfberg, Kersti Johansson. Favoritstämmor: Ransäter, Korrö, Bingsjö, Oktoberstämman.

Länkar med Pontus:

http://www.triller.se

http://www.myspace.com/trillerfolk

http://www.youtube.com/watch?v=dWa_pj-Z8o0

http://www.youtube.com/watch?v=LukTVJ_FNww&feature=related

http://www.myspace.com/klarinettpakt

ERIKA RISINGER - svävar ut från mötet med juryn.

2009-08-24T21:08:00.006+02:00

Erika Risinger (1984) fick sitt Silvermärke 2007 på första försöket och hon minns det som om det vore igår, åtminstone minns hon känslan efteråt. "När jag spelar märker jag att jag blir filmad av en av jurymedlemarna. Jag tänker att det är för att de ska syna mig riktigt i sömmarna. Samma eftermiddag får jag reda på att jag blivit riksspelman! När jag går för att höra vad juryn har att säga om uppspelningen möts jag av mängder av komplimanger från hela juryn och Peter Pedersen tar fram sin kamera för att visa ett videoklipp och säger något i stil med: "Kolla på det här. Det här var så himla bra!" Jag fullkomligt svävar ut från mötet och tänker att livet är GÖTT! Vad betyder titeln Riksspelman för dig? "Att bli riksspelman kändes för mig som ett steg på vägen mot ett väldigt roligt yrkesliv. Sedan jag blev riksspelman har jag börjat intressera mig mer för musikens ursprung och musikerna bakom musiken jag spelar.

Musikalisk hemvist: Skåne, men spelar också mycket från Dalarna, Västergötland och Bulgarien. Folkmusikaliska förebilder: De flesta folkmusiker jag mött har någon gång inspirerat mig! Alla har sina kvalitéer. Favoritstämma: Degeberga, Bingsjö, Korrö. Instrument, förutom fiol: Viola, piano, lite gitarr och gadoulka.

THUVA HÄRDELIN - med en oförglömlig uppspelning.

2009-08-19T22:23:00.009+02:00

Thuva Härdelins uppspelning för Zornjuryn 1985 liknar ingen annan. "Jag hade gått på musiklinjen på Kapellsberg i två år, men slutade jag för att ta ett jobb som diskare på en restaurang i Härnösand. Min farfar Sven hade anmält mig till uppspelningen två år i rad. Och det gjorde han det här året också och uppspelningen var ju i Härnösand, så han tyckte det var ett bra tillfälle. Jag stog och diskade den dagen och kände inte alls för att spela upp. Sen slumpade det sig så, att Eiwor Kjellberg (också Riksspelman) kom till restaurangen och åt lunch. Ungefär samtidigt gick man ut med en efterlysning på lokalradion, där man sökte en Thuva Härdelin som skulle spela upp för Zornmärket samma dag. Det var inte klokt! Min chef kom in till mig i köket och sa; ”du är efterlyst, varför åker du inte dit?” Sen fick Eiwor reda på att jag stod och diskade inne i köket, så hon ordnade en ny uppspelningstid till mig på något sätt och sen åkte vi dit. Jag fick spela upp sist av alla. Och fick märket!" Musikalisk hemvist: Hälsingland. Folkmusikaliska förebilder: Oj, jag har flera. Min far, farfar och farfars far som alla var spelmän. Per Gudmundson, Ola Bäckström, O'tôrgs-Kaisa, Fredrik Lind. Men det finns väldigt många andra som jag influeras av; Thomas von Wachenfeldt är rolig att spela med till exempel. Och det är även Hanna Tibell och Jeanette Eriksson. Länkar med Thuva: www.myspace.com/thuvaochjeanette

PETER "PUMA" HEDLUND - musik som länkar samman dåtid med nutid och framtid.

2009-08-19T22:01:00.011+02:00

Peter "Puma" Hedlund (1957) tycker att Riksspel-man är en heders-titel som man ska bära med stolthet, vilket han också gör. Men upp-spelningen var dramatisk. När han spelade upp för Silvermärket på kromatisk nyckelharpa 1975, var han faktiskt skadad. "Jag minns inte så mycket från uppspelningen, men jag hade höger långfinger i paket efter att ha klämt det i en bildörr kvällen innan. Tur att det inte var vänster..." Efter att ha fört en tynande tillvaro i miten av 1900-talet har nyckelharpan och dess musik utvecklats mycket på sistone och här har Peter spelat en viktig roll. Instrumentet finns idag i alla världsdelar och är mycket populärt i bland annat USA och Japan.

Musikalisk hemvist: Uppland, men spelar även mycket musik från mitt nuvarande hem Hälsingland. Folkmusikaliska förebilder: Framför allt mina spelkamrater Eric Sahlström, Nisse Nordström, Viksta-Lasse, Ceylon Wallin, Mats Kuoppala-Liljeholm, Mats Andersson, Edvin Lager. Men också många många fler! Favoritstämma: Det finns så många och alla har sin charm. Instrument, förutom nyckelharpa: Fiol och lite annat.

Länkar med Peter:

www.peterhedlund.com

http://www.youtube.com/watch?v=oJqHqZ4aq1E&feature=channel_page

CHRISTINA FROHM - vill att fler ska känna till Silvermärkets betydelse för folkmusiken i Sverige.

2009-08-18T08:21:00.007+02:00

När Christina Frohm (1948) blev Riksspelman 1966 var det på historisk mark; i Gesunda där Anders Zorn anordnade den första spelmanstävlingen 1906. Christina var bara 18 år när hon fick Silvermärket och hon studerade då vid Stockholms Musikpedagogiska Institut. "När jag sitter i zornmärkesjuryn gläds jag åt att unga spelmän vill prova på att spela upp. Många vill spela upp för att få juryns synpunkter och tycker att samtalen efteråt är det viktigaste" säger Christina som är ordinarie juryledamot sedan 1992. "Titeln står för kvalitet och en viss status har den ju också. Alla vet att det är något fint att bli Riksspelman, men de flesta vet inte riktigt vad den innebär."

Musikalisk hemvist: Sörmland. Folkmusikaliska förebilder: Generationskamraten Bengt Löfberg. Av de gamla har jag lyssnat mest på Edvard Pettersson och Ivar Boström. Favoritstämma: Julitastämman och Ransäter som den var förr. Instrument, förutom fiol: Lite stråkharpa.

Länk med Christina:

www.sormlandsmusikarkiv.se

TONY WRETHLING - hans folkmusikaliska hjärta slår för Gästrikland.

2009-08-18T08:00:00.007+02:00

Att Tony Wrethling (1951) är en eldsjäl inom folkmusiken i Gästrikland, råder det nog ingen tvekan om. Allt började när Tony ackompanjerade sin dragspelande morfar och sen gick det väldigt fort. När Tony fick Silvermärket och titeln Riksspelman 1976 blev han förvånad. "Jag hade ju bara spelat fiol och folkmusik i fyra år, så jag blev väldigt förvånad."Vad betyder titeln Riksspelman för dig? "Det är en bekräftelse på att man förstått folkmusikens uppförandepraxis. Även människor som inte lyssnar på folkmusik känner till begreppet Riksspelman och förstår att det är något utöver det vanliga" avslutar Tony som fick det åtråvärda Guldmärket 2005 och som även är suppleant i Zornjuryn sedan 2006.

Musikalisk hemvist: Gästrikland. Folkmusikaliska förebilder: Gustaf Jernberg, Pål Olle. Favoritstämma: Bingsjö och Delsbo. Instrument, förutom fiol: Gitarr, tvärflöjt, nyckelharpa, kohorn.

NINNI CARR - tycker att folkmusik gör livet värt att leva.

2009-08-18T07:43:00.004+02:00

Ett ord man kommer att tänka på när man ser och hör Ninni Carr (1962) musicera, är glädje! Ninni är idag metodiklärare på Musikhögskolans folkmusiklinje i Malmö och hon frilansar även för Musik i Syd, framför allt med olika barnproduktioner. Kunskapen, pedagogiken och glädjen har hon använt för att utbilda och entusiasmera sina egna barn; Elna och Ale som också är riksspelmän. Vad minstingen Alma har för musikaliska planer vet man aldrig, men om även hon lyckas med bedriften att spela hem Silvermärket skulle familjen Carr vara den enda familjen i Sverige med 100% Riksspelmän. Ninni spelade upp 1983, 1993 och 1999 innan hon lyckades övertyga juryn 2001. "Ja, jag spelade en låt och sedan applåderade de. Jag blev väldigt överraskad", berättar Ninni och när jag frågar henne om vad folkmusiken betyder för henne, utbrister hon; "Folkmusik gör livet underbart att leva!"

Musikalisk hemvist: Skåne. Folkmusikaliska förebilder: Bror Dahlgren, Laif Carr Olsen. Favoritstämma: Degeberga. Instrument, förutom fiol: Gethorn, blockflöjt, gitarr, piano, näverlur, trumset, elbas,

Länk med Ninni

www.folk.nu/Katalog.aspx?folknuID=738

CALLE HERNMARCK - instrumentmakare med hjärtat i Jämtland.

2009-08-15T16:36:00.015+02:00

När Calle Hernmarck (1945) fick Silvermärket på bockhorn 2002 var han på hemmaplan, i Vemdalen. Han var en av de som ansökte om att få anordna uppspelningarna och eftersom han jobbade på kansliet hela veckan, ville han passa på att spela upp för juryn. "Ja, jag var ordförande i vårt förbund och jag var ju ändå där. Det blev silver direkt, vid första försöket. Kul!" Hur reagerar folk när du säger att du är Riksspelman? "Jag märker att titeln gör intryck på folk. Jag är stolt över att kunna kalla mig Riksspelman". Calle arbetar som förskolärare i Lugnvik, Östersund. Han anordnar studiecirklar, kurser och workshops och är dessutom en framstående instrumentmakare, med en alldeles egen specialitet: vallhorn av främst bock.

Musikalisk hemvist: Jämtland, men spelar även musik från Härjedalen och Dalarna. Folkmusikaliska förebilder: Pelle Jakobsson. Favoritstämma: På 70- och 80-talet var det Ransäter, nu blir det mest Jämtstämman. Instrument, förutom horn: Fiol, gitarr, percussion, pipor, forntida ljudredskap

Länkar med Calle:

http://www.youtube.com/stenhur#play/uploads/7/MIGGBNQ6F2U

www.callehernmarck.nu

Årets Näck

O'TÔRGS-KAISA - vill bevara och utveckla folkmusiken i norra Hälsingland.

2009-08-14T08:23:00.018+02:00

O'tôrgs Kaisa Abrahamsson (1959) med både Silvermärke och Guldmärke på sitt musikaliska CV har fragmentariska minnen från uppspelningen 1978. "Jag minns att jag blev överraskad, att jag inte riktigt hade förväntat mig att få märket vid första försöket." Hur viktigt är SIlvermärket? "Det är nog rätt viktigt. Om inte Anders Zorn hade kommit på det här, skulle nog mycket av vår fina folkmusik var borta idag. Det här med traditioner är viktigt tycker jag och här i norra Hälsingland har vi en fantastisk folkmusikskatt, en skatt som vi i Nordanstigs spelmanslag försöker bevara så gott det går." Hur beskriver du musiken från dina trakter, runt Bergsjö? "Den är rejäl, stadig, taktfast, fina melodier, varierande tonarter", avslutar Kaisa och hon borde veta; hon har nämligen komponerat över 200 låtar själv.

Musikalisk hemvist: Hälsingland. Folkmusikaliska förebilder: Hultkläppen, Röjås-Jonas, Pers-Hans, Sven Nyhus. Favoritstämma: Bingsjö. Instrument, förutom fiol: Durspel och piano.

Länk med Kaisa:

www.myspace.com/otorgskaisa

KARIN WALLIN - tycker att Riksspelman är en kvalitetsstämpel.

2009-08-13T22:01:00.011+02:00

Karin Wallin (1960) fick Silvermärket 1993 och hon minns uppspelningen väl: "Det var ju så himla nervöst. Dessutom hade jag bara förberett tre låtar, så när juryn ville höra en till försökte jag komma undan och slippa......men det gick dom inte med på, så jag fick bara ta en i högen. Det blev en menuett." Minns du något mer? "Ja, ett annat minne som jag bär med mig är att jag fick Silvermärket på en låt som bara hade dykt upp i huvudet, från ingenstans, när jag satt på sjukhuset hos min far sommaren innan, där han dog i cancer. Jag bestämde redan då att jag skulle spela upp den nästa år, men jag visste inte vad det var för en låt. Jag letade hela året, men det var först tre dagar innan jag skulle spela upp som jag hittade den. Jag visste ju inte ens om den var skånsk, men det var den. Med tanke på att det är min fars forskning som banat min väg så känns det som att han på något sätt ändå fick vara med om silvret." Vad betyder titeln Riksspelman? "Mycket! Det är en kvalitetsstämpel att visa upp när jag söker speljobb. Och de dagar när spelet inte flyter på som jag önskar så är det gott att veta att medaljerna ligger i lådan! (Karin Wallin har även fått Zorns Guldmärke, 2007).

Musikalisk hemvist: Skåne. Folkmusikaliska förebilder: Bengt Löfberg, Kalle Almlöf, Mats Berglund. Deras spel har alltid gjort mig glad. Den glädjen, plus min egen musikalitet som finns i mitt hjärtat tillsammans med dansen har utvecklats till mig och mitt spel. Det har alltid varit viktigt och självklart för mig att följa min egen känsla i min musik. Favoritstämma: Ransäter och Korrö. Instrument, förutom fiol: Nyckelharpa.

Länk med Karin Wallin:

www.karinwallin.se

JENNY BENGTSSON - fick sin uppspelning förevigad i dokumentärfilm.

2009-08-13T20:48:00.008+02:00

Jenny Bengtsson (1973) tvekade inte en sekund när hon fick frågan om hon ville ha sin uppspelning inför Zornjuryn dokumenterad på film. Det var 2008 i Delsbo och filmen slutade så som filmer brukar sluta; lyckligt! Hon fick sitt Silvermärke och titeln Riksspelman och nu har alltså uppspelningen blivit en dokumentärfilm med namn Zorns Silver. Är det något särskilt hon minns från uppspelningen? "Jag hade ju en dokumentärfilmare i hasorna hela tiden så det var ju lite annorlunda, haha! Sen glömde jag bort en låt men fick lite hjälp av juryn." Vad betyder titeln Riksspelman? Kvalitet och självförtroende. Nu vet jag att jag kan, nu kan jag odla mitt spel."

Musikalisk hemvist: Skåne. Folkmusikaliska förebilder: Källnatrion, Assar Bengtsson, Karin Wallin, Britt Forsströmsson, Kalle Almlöf. Favoritstämma: Svårt, men Degeberga och Smyge missar jag inte! Instrument, förutom fiol: Nej.

Länk med Jenny Bengtsson:

www.myspace.com/bengtssonjenny

HANS EDERBORG - hans hjärta slår för norra Hälsingland.

2009-08-13T19:42:00.006+02:00

Hans Ederborg bor i Bergsjö, norra Hälsingland och att han trivs i den här delen av Sverige råder det ingen tvekan om. "Det är väldigt bra att bo så här. Det är så lärorikt. Vi har så många fina musiker här, Nordanstigs spelmanslag till exempel som är en fantastisk samling musiker och människor". När Hans fick Silvermärket i Delsbo 2008 kände han att juryn var med på noterna. "Jag var väl förberedd, jag hade övat mycket och hade nerverna under kontroll. Och så kände jag att juryn tyckte om det jag spelade." Inte nervös alltså? "Nej, faktiskt inte. Det var värre när jag skulle spela för publiken dagen efter, på spelkullen i Delsbo när jag fått märket. Det var kallt och munspelet vad lite ostämt på grund av kylan." Hur förändrades livet efter Silvermärket? "Det blev kul att spela munspel igen. Jag fick en kick. Jag fick helt enkelt bekräftelse som gav mig ny energi."

Musikalisk hemvist: Norra Hälsingland. Musikaliska förebilder: Toots Thielemans och naturligtvis Larry Adler. Favoritstämma: Bergsjöstämman. Instrument, förutom munspel: Fiol.

SVEN LJUNGBERG - tycker om att spela till dans på enradigt dragspel.

2009-08-13T19:25:00.007+02:00

När Sven Ljungberg (1953) fick Silvermärket 1992 var han den tredje spelmannen som fick det på enradigt dragspel. Först att lyckas med den bedriften, att bli Riksspelman på enradigt dragspel var Mats Edén som fick det redan 1979, sen kom Arne Modén som spelade hem märket 1986 i Mora. Sven minns att juryn reagerade på att han hade låtarna i direkt tradition. "Ja, jag spelade ett par låtar efter Oskar Andersson i Mangskog och det tyckte man var märkligt". Annars tycker han om att spela till dans. "Ja, jag gillar att spela till dans, framför allt med det enradiga spelet, där varje ton görs för sig och där mycket handlar om att vända instrumentets inbygda begränsning till dess styrka." Hur viktig är titeln? "Det kändes som ett erkännade både av mig själv som folkmusiker och för durspelet som folkmusikinstrument".

Musikalisk hemvist: Jag spelar mest låtar från västra Värmland, i första hand från Mangskog och gränstrakterna mot Norge. Sedan har jag alltid gillat Västerdalsmusiken. Folkmusikaliska förebilder: Oskar Andersson, Mats Edén, Mats Berglund. Favoritstämma: Ransäter. Instrument, förutom enradigt dragspel: Tvåradigt dragspel.

Länkar med Sven Ljungberg:

http://www.youtube.com/user/ewettermark#p/u/4/LdIiGxvht7s

JEANETTE ERIKSSON - blev Riksspelman när hon var 16 år.

2009-08-13T18:59:00.006+02:00

Jeanette Eriksson (1986) hade en lång resa i kroppen när hon anlände till Vemdalen sommaren 2002. Hon minns uppspelningen mycket väl. "Ja, jag minns bland annat att juryn var väldigt trevlig och drack Ramlösa. Jag hade tidigare bestämt att om juryn såg sträng ut skulle jag låtsas att de var en flock kor. Men det behövdes inte - det var kul och spännande att spela upp. Det betydde mycket att nämnden, sekretariatet och arrangörer hade ett väldigt trevligt bemötande. Speciellt en person tog väldigt fint hand om mig - Gertrud Nygren. Hon jobbade i sekretariatet. Vi har kontakt sen dess. Den vänskapen var den andra stora "vinsten" jag fick i Vemdalen, vid sidan av Silvermärket." Vad betyder titeln Riksspelman? "För mig var det - och är fortfarande - ett personligt erkännande och en stor uppmuntran att fortsätta utvecklas på mitt instrument. Eftersom det inte hade hänt på över 20 år att någon så ung, jag var 16 år, hade fått Silvermärket vid första uppspelningen blev jag mycket uppärksammad i media och i andra sammanhang. Titeln hjälpte mig på så sätt till fler spelningar, många intressanta möten med människor och därigenom har jag fått uppleva mycket. Jag fick spela i sammanhang där jag annars kanske inte skulle fått spela - t.ex. i P3 via telefonlur (!) från ett högfjällshotell i Härjedalen. Det är sådant man sent kommer att glömma, haha!"

Musikalisk hemvist: Skåne. Folkmusikaliska förebilder: Thuva Härdelin, Lasse Sörlin, Kjell-Erik Eriksson, Karin Wallin, Tommi Asplund, Erik Rydvall, Hanna Tibell, Ola Bäckström, O'tôrgs Kaisa Abrahamsson, Per Gudmundson, Karl-Johan Ankarblom, med flera! Favoritstämma: Ransäter. Instrument, förutom fiol: Nej, inte direkt.

Länkar med Jeanette:

www.jeanetteeriksson.se

www.myspace.com/jeanetteeriksson

ÅSA JINDER - har gått sin egen väg och sökt sitt eget uttryck.

2009-08-11T20:47:00.006+02:00

När Åsa Jinder (1963) blev Riksspelman på nyckelharpa 1979 var hon bara 15 år och en av de yngsta någonsin att få Silvermärket. Är det något särskilt hon minns från uppspelningen? "Ja, jag minns att Gert Ohlsson i juryn gav mig en servett med kaviar på för att torka av handsvett på!" Vad betyder titeln Riksspelman för dig? "Eftersom jag blev den yngsta genom tiderna att få Silvermärket på nyckelharpa, så användes titeln i marknadsföringen av mig i början av min musikkarriär." Är det något annat du vill förmedla här? "Jag har gått min egen väg och hela tiden sökt mitt eget uttryck, det har fallit sig naturligare än att benhårt hålla sig till en tradition. Jag hade kunnat spela vilket instrument som helst, min resa hade sett likadan ut. Fördelen med nyckelharpan är att det är ett fantastiskt uttrycksfullt instrument, även om det är ovanligt. Men mest drivs jag av att uttrycka mig, i ord och toner och det har färgat hela min karriär."

Musikalisk hemvist: Mest min egen, men också upplandstraditionen, främst Eric Sahlström. Folkmusikaliska förebilder: Min lärare Mats Liljeholm. Favoritstämma: Jag jobbar nästan alltid på helgerna då det är stämmor, men under mina tonår blev det mycket stämmor och där var Delsbostämman en stor favorit. Instrument, förutom nyckelharpa: Fiol, hellre än bra!

Länkar med Åsa Jinder:

www.asajinder.com

http://www.youtube.com/watch?v=QlnnxZkEpuU

http://www.youtube.com/watch?v=jDhNF2WxrD8

http://www.youtube.com/watch?v=6Kj1vtxKBW8

PETER PEDERSEN - jurymedlem och Riksspelman på träskofiol.

2009-08-11T20:17:00.007+02:00

Peter Pedersen (1960) föddes i Malmö och arbetar idag som Distriktläkare i Västervik, där han också är bosatt. När han fick Silvermärket på träskofiol i Linköping 1982 var det på femte försöket och Peter minns det mycket väl. Men frågan är om han inte minns det första försöket, i Uddevalla 1974, ännu bättre. "Jag kom in och skulle spela upp både på träskofiol och fiol. Men jag hade glömt att spänna stråken under första låten så jag fick spela låten vid spetsen av stråken för att inte träet skulle gå emot strängarna. Jag kom mig inte för att starta om låten med spänd stråke, för jag trodde inte man fick det. På efterföljande låtar spelade jag med spänd stråke och erövrade ett diplom "Som uppmuntran till fortsatt spel av skånelåtar". Vad betyder titeln Riksspelman? "Den är ett bevis på att man kommit en bit på väg och det man själv vurmar för uppskattas av andra. Det är även en del status förknippat med märket, men framför allt ett ansvar att förvalta låtarna och vara en god förebild. Sen tycker jag det är allt viktigare att uppmuntra yngre spelmän."

Musikalisk hemvist: Skåne, men jag spelar också låtar från Småland och Hälsingland. Folkmusikaliska förebilder: Carl Eric Berndt, Sven Svensson (Komp-Sven), Wille Gunskär, Nils Hellborg, Nils Löfgren, Enar Lönn. Favoritstämma: Degeberga och Delsbo. Instrument, förutom träskofiol: Fiol.

ANDERS NORUDDE - den förste som fick Silvermärket för spel på svensk säckpipa.

2009-08-11T19:48:00.007+02:00

Anders Norudde (1960) blev Riksspelman vid uppspelningarna i Ransäter 1989 och han var då den förste som blev Riksspelman på svensk säckpipa, tillsammans med Bengt Sundberg som fick Silvermärket samma år. Idag bord Anders i Karlskoga där han arbetar som violinbyggare och musiker. Titeln Riksspelman fick han efter tre uppspelningar. År 2000 kom Anders med sitt första soloalbum "Kan själv" och han har även medverkat på andra album. Anders var en av grundarna till gruppen Hedningarna.

Musikalisk hemvist: Värmland och Närke. Folkmusikaliska förebilder: Anders Rosén, Mats Edén, Torleiv Björgum, Andres Rysstad mfl. Favoritstämma: Ransäter. Instrument, förutom säckpipa: Fiol, moraharpa, hardingfela, ko-bockhorn, träflöjter mm.

Länkar med Anders Norudde:

www.andersnorudde.se

ULF KARLSSON - tog en paus i 20 år, sen spelade han upp igen.

2009-08-11T19:28:00.012+02:00

Ulf Karlsson (1956) är Sveriges sjätte Riksspel-man på säckpipa och han tillhör således en liten, exklusiv skara musiker. Ulf föddes i Karlskoga men bor idag i Örebro där han jobbar som fritidsledare. Vad minns han från uppspelningen i Karlstad, i juni 2009? "Jag var väldigt taggad eftersom det var 20 år sedan jag spelade upp senast på säckpipan. Ingen nervositet, jag hade bestämt mig för att det var en mycket unik liten publik som jag skulle in och göra en konsert för. Jag var avslappnad och glad, vilket smittade av sig på de jurymedlemmar som lyssnade på mig. Det var görsköj att spela upp och försöka locka fram ett leende från den svårflörtade juryn!" Vad betyder titeln Riksspelman? "Det betyder att jag nått ett mål med min musik. Jag har fått en kvalitetsstämpel på mitt sätt att spela den musik som jag älskar", avslutar Ulf som spelat upp för juryn fem gånger. Första gången (1981) spelade han upp på fiol och vid övriga försök (1986, 1987, 1989 och 2009) var det alltså på svensk säckpipa. (Foto: Sara Pettersson, (www.sara.fotosidan.se)

Musikalisk hemvist: Närke och Värmland, men också Bergslagen och Västmanland. Folkmusikaliska förebilder: Kebnekaise, Mats Berglund, Leif Stinnerbom, Mats Edén. Favoritstämma: Ransäter. Instrument, förutom säckpipa: Fiol, Hardingfela, Tecnopipe.

Länkar med Ulf Karlsson:

http://www.vimeo.com/3071442

THOMAS VON WACHENFELDT - tycker att Hultkläppen är bäst.

2009-08-10T22:29:00.014+02:00

Thomas von Wachenfeldt (1979), doktorand och lärare från Bergsjö i Hälsingland, fick silvermärket 2002. Thomas är en av de riksspelmän som är med i boken Zorns Silver. Första gången han spelade upp var 1999 och då fick han Bronsmärket. Betydligt mer nervös, men också mer erfaren, var han 2002 då han lyckades övertyga juryn om han var värd titeln Riksspelman på fiol. När jag ber honom beskriva uppspelningen med ett ord säger han: "Tunnelseende" och när jag sedan ber honom att med ett ord uttrycka vad titeln Riksspelman betyder säger han: "Kvalitetsmärkt".
Musikalisk hemvist: Nordanstig, Hälsingland. Folkmusikaliska förebilder: Levande: Ulf Störling, Thuva Härdelin, Thore Härdelin, Kaisa Abrahamsson och Lennart Eriksson. Döda: Lars-Erik Forslin, Ante Sundin, Jon-Erik Hall och Viktor Öst.

Favoritstämma: Bingsjö. Instrument, förutom fiol: Gitarr, Bas, Klaviatur och Spelpipa.

Länkar med Thomas von Wachenfeldt:

www.myspace.com/thomasvonwachenfeldt

MATS EDÉN - först i Sverige att bli Riksspelman på enradigt dragspel.

2009-08-10T22:03:00.012+02:00

När värmlänningen Mats Edén (1957) fick sitt Silvermärke 1979 var han den förste i Sverige som lyckades bli Riksspelman på enradigt dragspel, ett instrument som inte var tillåtet att spela upp då Anders Zorn instiftade Zornmärket 1906. "Det var nervöst och ytterst spännande eftersom jag bestämde mig för att spela upp på enradigt dragspel och inte fiol. Mottagandet från juryn översteg mina förväntningar, de var nyfikna och öppna för den musik jag kom med och de frågade mycket!" När Mats Edén spelade upp första gången 1973 på fiol, fick han bronsmärket. När han försökte tre år senare, även denna gång på fiol, fick han gå hem tomhänt. När han sedan bytte till enradigt dragspel och gjorde comeback hos Zornjuryn, fick han så äntligen Silvermärket och titeln Riksspelman. Vad betyder titeln? "Det är en slags trygghet och bekräftelse, men också ett erkännande på att man är på rätt väg."

Musikalisk hemvist: Värmland. Folkmusikaliska förebilder: Anders Rosén, Gössa Anders Andersson, Höök Olof Andersson, Ånon Egeland, Torleiv Björgum, Hjort Anders Olsson, Hauk Buen, med flera. Favoritstämma: Ransäter. Instrument, förutom enradigt dragspel: fiol/viola d'amore, tvåradigt dragspel samt dåligt piano;-)

Länkar med Mats Edén:

www.matseden.se

http://www.youtube.com/user/maed57

http://www.youtube.com/watch?v=H8dEtJgX1Gc&feature=related

OLLE GÄLLMO - tackar pipan som var på gott humör när han spelade upp.

2009-08-10T21:18:00.018+02:00

Olle Gällmo (1966) blev Riksspelman i Delsbo 2008 för sitt spel på svensk säckpipa, ett ovanligt instrument som väldigt få lyckats få Silvermärket på. Det var första gången han spelade upp inför Zornjuryn. "Ja, det var en bra dag", säger Olle. "Både jag och pipan var på gott humör och juryn lyssnade mycket intresserat. Jag var avspänd och lugn, delvis tack vare noggranna förberedelser, men också beroende på att jag inte förväntat mig ett silvermärke på första försöket." Vad betyder titeln Riksspelman? "Det är en merithandling, både för mig och mitt instrument; en bekräftelse på värdet av det jag gör som musiker och traditionsförmedlare, och på mitt instruments status som traditionellt svenskt folkmusikinstrument", avslutar Olle som arbetar som Universitetslärare och programsamordnare i datavetenskap på Uppsala universitet.

Musikalisk hemvist: Dalarna (framför allt Västerdalarna) och Uppland. Folkmusikaliska förebilder: Nedergårds Lars ("Björskötten") Olsson (1813-1895), Per Gudmundson, Anders Norudde, Liam O'Flynn. Favoritstämma: Korrö, Österbybruk, Oktoberstämman i Uppsala. Instrument, förutom svensk säckpipa: Jag sjunger framför allt, även till ackompanjemang av säckpipan vilket kanske inte är helt självklart för alla att det går. Numera blir det inte så ofta spel på andra instrument. Nyckelharpa (kontrabasharpa) ibland, härjedalspipa, diverse andra sorters säckpipor.

Länkar med Olle Gällmo:

http://vids.myspace.com/index.cfm?fuseaction=vids.individual&videoid=55958414
http://www.youtube.com/watch?v=Ozy9wsniov8
http://www.youtube.com/watch?v=t-L_PuzR67U
http://olle.gallmo.se

Pers Hans, två gånger på en vecka, vilken rikedom!

2009-07-12T11:05:00.005+02:00

Först bjöd han på sköna toner i Bingsjö kapell, på onsdagen. Sen dök han upp i Stöde igår och vi höjde nog lite på ögonbrynen när Pers Hans gick upp på den lilla scenen för att ta hem en bronsmedalj i samspel med sin son. Om det var fullpackat i Bingsjö kapell på onsdagen, var vi knappt ett dussin i publiken i Stöde, men spelet var lika underbart båda gångerna! Pers Hans har tackat ja till att vara med i uppföljaren till Zorns Silver - boken Zorns Guld där spelmän som fått Zorns guldmärke intervjuas. Den intervjun ser jag fram emot! Boken är under produktion nu och beräknas vara färdig till nästa sommar. Även Ylva Svenonius fick brons med sin lilla Noah som är 8 år - grattis!

Presentation av levande och döda.

2009-07-11T08:47:00.002+02:00

Den här bloggen, i dess nuvarande skick, lever på lånad tid. Det här ska bli en utåtriktad riksspelmansblogg som presenterar Silverakademiens medlemmar samt de riksspelmän som var med på Skansen 1910. Det är alltså ingen blogg för redan invigda, utan mer för nyfikna utomstående. För spelmännen själva finns myspace, facebook och andra sociala mötesplatser för utbyte av både ord och toner. Och framför allt finns stämmorna! Jag kommer precis från Bingsjö som var våtare än vanligt. Största upplevelsen för mig personligen var kvällen med guldspelmännen som inte på något sätt är en homogen grupp musiker. Kontrasterna var stora. Starkast intryck gjorde Kungs Levi vars sensitiva spel stod i bjärt kontrast till Karin Wallins kraftfulla, originella dito som jag också tycker så mycket om. Vilken energi! Sen Kaisa, som i sista låten bjöd in Thuva Härdelin och tillsammans stod de för kvällens absoluta höjdpunkt. Nu blir det Stöde och dagen till ära skiner solen, tack för det!

Mats Edén in i Musikaliska Akademien.

2009-06-26T13:50:00.003+02:00

Anrika Musikaliska Akademien har blivit en riksspelman rikare; Mats Edén, även medlem i nystartade Silverakademien, blev invald i maj 2009 och även om vi firade honom på Råå under premiären på Zorns Silver, är han värd ännu mer uppmärksamhet. Att vara med i Musikaliska Akademien är stort och förtjänar respekt. Här har du den Mats:-)

Thomas von Wachenfeldt doktorerar.

2009-06-26T13:31:00.009+02:00

I februari när jag hälsade på hemma hos Thomas i Gränsfors, var det kallt såväl ute som inne, men i Thomas fingrar var det fullt av liv och jag njöt trots att Thomas muttrade. Tyvärr fick inte musiken plats i dokumentärfilmen, där tvingades jag välja dina ord framför dina toner. Ibland känns 30 minuter väldigt lite och vid filmpremiären i Skåne i maj, fick jag mycket riktigt en vänlig men bestämd kommentar från Thomas "landsman" Hans Ederborg som ville ha ännu mer musik i filmen. I höst börjar Thomas, riksspelman från Hälsingland och medlem Silverakademien, en fyraårig doktorandtjänst i musikpedagogik vid Luleå tekniska universitets institution för musik och medier i Piteå. Rätt man på rätt plats, tycker jag och säger grattis, grattis!

"Vem av er vill ut ikväll?"

2009-06-26T13:15:00.007+02:00

Hasse Gille står en meter från väggen där tre nyckelharpor hänger och plötsligt skriker han. "Vem av er vill ut i kväll?" Det knappt 5 minuter långa inslaget från SVT är sevärt och berättar bl a om de 243 nyckelharpor Gille har byggt. När journalisten frågar; "när är man som bäst?" svarar Hans Gille, blixsnabbt. "Precis innan man dör". Jag har svårt att tänka mig en varmare och mer genuin traditionsbärare, en musiker som rör sig obehindrat mellan jazzen och folkmusiken - och allt där emellan. svt.se/2.35608/1.1460790/spelman_och_smed

1910 års spelmän var inga gamla gubbar.

2009-06-24T23:08:00.011+02:00

Jag hittade några fotografier från Skansen 1910, från Riksspelmansstämman. Alla spelmän ser så gamla ut, de flesta har hatt, de står där likt vaxdockor med sina fioler och stråkar och jag funderar lite över deras ålder. Tänk om de inte är så gamla. Tänk om kameran ljuger. Jag gör några stickprov: Carl Fredrik Hildebrand var 77 år när han blev riksspelman den där augustidagen 1910 och Timas Hans Hansson var 64 år. Nöstmo Halvar Halvarsson var 58 år. August Fredin var 57. Höök Olof Andersson 50 år och Hjort Anders var 45 år. Sen har vi några juniorer; Gullik Falk 35 år, August Bohlin 33 år, Axel Wester 32 år och Bengt Bixo 31 år. Varför ser de så livrädda ut, tänker jag? Kanske första gången i Stockholm? Ja, antagligen. Kanske första gången framför en kamera? Ja, så kan det vara. Kanske första gången i hatt och kostym? Jag vet inte, det kan hända. Det var en stor händelse för många spelmän, det kan man nog utgå ifrån. De kom resande från hela Sverige, intog Musikaliska Akademien och det gamla Skolhuset på Linnégatan, spelade tillsammans, försökte förstå varandra kanske, hitta likheter, mötas i en polska eller en marsch, vad vet jag? Tänk att få prata med någon av dom, på riktigt, så här 99 år senare. Vad skulle de säga? Ingenting antagligen, men de skulle nog ha svårt att låta bli att spela.

Zorns Silver byter namn till Silverakademien.

2009-06-10T08:05:00.006+02:00

Mitt arbete med dokumentärfilmen Zorns Silver resulterade i en bok om svenska riksspelmän, med samma namn. Nu går vi vidare till nästa, viktiga uppdrag: Silverakademien.

Silverakademien välkomnar dig som är innehavare av Zorns silvemärke, alltså den som kan titulera sig riksspelman. Silverakademien har en tydlig mission: att marknadsföra svensk folkmusik i allmänhet och landets riksspelmän i synnerhet. Sommaren 2010 fyller Zornmärket 100 år, då ska landets silverspelmän vara samspelta och lätta att identifiera - samt redo att var och en föra ut den svenska folkmusiken till det svenska folket. Du som är riksspelman och vill vara med i Silverakademien, skicka ett mejl till silverakademien@gmail.com

Varmt välkommen.

Bilder från Spelmansträffen på Råå.

2009-06-09T21:20:00.004+02:00

2009-06-09T21:20:00.001+02:00