lördag 26 september 2009

STAFFAN JONSSON - vill ha driv i spelet.

Staffan Jonsson (1985) från Bollnäs fick Silvermärket på fiol i Delsbo 2008 och det är främst musiken från Södra Hälsingland som fångar hans uppmärksamhet.
"Jag söker alltid drivet i spelet och den råa kärnan i tonen och melodin", förklarar han och säger att titeln Riksspelman är ett bevis på ett stort, brinnande
intresse, en hängivenhet för folkmusiken. "Sen tror jag såklart också att det finns vissa kvaliteer i mitt spel." Har han något särskilt minne från uppspelningen? "Det var lite nervöst att både syrran och jag spelade samtidigt, ifall vi inte skulle få samma utdelning. Men det blev samma, som tur var! Och speciellt att det var i Delsbo, med den stora konserten som var några dagar efteråt i Delsbo kyrka." Vissa tycker att man borde spela upp vart 10:e år för att bevisa att man håller kvaliteten, vad tycker du? "Nej. En musiker måste få gå vilka stigar han vill och röra sig hur han vill, man måste få låta bli att spela om man inte har lust. Eller ägna sig åt annan musik. Att ha titeln Riksspelman kan vara nån sorts grund att luta sig mot och känna trygghet i."
Musikalisk hemvist: Södra Hälsingland. Folkmusikaliska förebilder: Egil Syversbråten, hardingfelespelman från Hallingdal. Fred McDowell, bluesman från Mississippi. Deras spel har ett sanslöst driv och en råhet, men samtidigt en oerhörd finess! Det är magiskt. Favoritstämma: Ransäter och Hovra. Instrument, förutom fiol: Hardingfele, gitarr, bosoki och har på senare tid har jag börjat spela banjo.
Länkar med Staffan:

torsdag 24 september 2009

JEANETT WALERHOLT ROUSU - juryn tyckte hon skulle göra kaffeved av sin fiol.

Jeanett (1974) är inte den som ger sig i första taget, hör här bara. Första uppspelningen för Zornjuryn ägde rum 1990 och då fick Jeanett nöja sig med ett leende från juryn. Nästa gång hon försökte var 1992 i Växjö och då fick hon Diplom. 1995 fick hon Bronsmärket i Stockholm och 1996 var det så dags för diplom efter Bronsmärke och så slutligen 1998 fick hon ta emot Silvermärket i Delsbo. "Någonstans där emellan spelade jag upp i Degerberga utan att få något annat än kritik för min fiol - min ögonsten som jag ärvt av farfar och som jag fick rådet att hugga sönder till kaffeved. Det gjorde jag inte, men så småningom köpte jag en fiol byggd av Anders Norudde. En riktig pärla till fiol! Själva uppspelningen skedde i ett stort töcken av brustet hjärta eftersom mitt dåvarande förhållande hade tagit slut två dagar innan uppspelningen. Jag blev givetvis oerhört glad över utnämningen men först ett tag senare, när den värsta chocken av kärlekssorg hade lämnat mig. Jag är väldigt glad och tacksam över att jag fick Silvermärket just det året, eftersom min mamma - som varit väldigt stöttande under åren, och också var den som en gång i tiden ledde mig in på folkmusikspåret, samt berättade om Zornmärket - senare samma år avled i cancer. Det känns väldigt bra att hon fick uppleva att jag blev Riksspelman, även om hon var för sjuk för att kunna vara med vid utdelandet av märket."
Musikalisk hemvist: Småland. Folkmusikaliska förebilder: Många, men framför allt Pelle Björnlert. Favoritstämma: Korrö och Ransäter. Instrument, förutom fiol: Nyckelharpa och saxofon.
Länkar med Jeanett:

onsdag 16 september 2009

THOMAS ERIKSSON - vågade inte vara med när Riksspelmännen presenterades.

Thomas Eriksson (1965) fick Silvermärket 2007 på sjätte försöket och hans minns vad han gjorde efter uppspelningen i Degeberga. "Jag åkte ner till havet och gick i strandkanten för att hämta mig. Jag vågade inte åka till offentliggörandet av dagens uppspelningar. När jag vid sjutiden satte mig i bilen igen, tog jag mobiltelefonen som låt på sätet och öppnade ett SMS med det korta meddelandet "Grattis". En pulserande värme strömmade genom hela kroppen och sedan började jag bara skaka. Varför ville du bli Riksspelman? "Jag började spela fiol 1991 vid 25 års ålder. Efter tio år satte jag upp målet att försöka bli Riksspelman. Hade jag inte gjort de hade jag aldrig varit där jag är idag. Det har varit en spännande resa. Inför första uppspelningen 2001 var jag nervös till och med när jag spelade inför min fru. Nu, åtta år senare är man i ett läge där man obehindrat spelar i en fullsatt lokal inför hundratals personer.
Musikalisk hemvist: Närke. Folkmusikaliska förebilder: Påhl Olle, Ellika Frisell, samt alla som i likhet med mig gillar att rota i gamla notsamlingar från hemmaplan. Favoritstämma: Ransäter och Östbjörka. Instrument, förutom fiol: Gitarr, cittra, dragspel.

tisdag 15 september 2009

PERS NILS JOHANSSON - slår ett slag för jurysamtalen.

Klarinett- och saxofonlärare Pers Nils Johansson (1979) fick Zorns bronsmärke så tidigt som 1995 och sedan silvermärket på klarinett 1997, alltså bara 18 år gammal. "Jag minns när jag fick telefonsamtalet på kvällen efter uppspelningen då jag var på Dorotea-stämman och fick reda på att jag fått silvermärket. Jag var nog mer nervös mellan uppspelning och besked, än före och under uppspelningen" berättar Pers Nils som också rycker in som medlem i Zornjuryn ibland. "Ja, som juryledamot vill jag slå ett slag för jurysamtalen. Efter de två sommarveckor som jag suttit i juryn har jag känt att de fyller en viktig roll för många som vill ha respons på sitt spel och jag tror att de skulle kunna fylla en viktig roll för ännu fler."
Instrument, förutom klarinett: Durspel, nyckelharpa, munspel, blockflöjt, och ibland åker skedarna fram. Musikalisk hemvist: Västgötamusik är det som jag fått med mig hemifrån, som jag är uppvuxen med och det är nog det jag spelar mest, men genom musikaliska möten och nyfikenhet har jag samlat på mig en hel del låtar från diverse olika landskap. Folkmusikaliska förebilder: Mina föräldrar Inger och Pelle, samt vår spelkamrat Uno Eliasson i Alingsås. Och ur den äldre generationen Sven Ingvar Heij, Per Karlsson, Gösta Fredriksson och Ivar Hallberg. Och så vill jag sist men inte minst nämna Bengt Löfberg. Favoritstämma: Spel- och danskväll i Lygnared, Korrö, Delsbo och Ransäter.
Länkar med Pers Nils:

torsdag 10 september 2009

BENGT ANDERSSON - vill att ungdomar ska få upp ögonen för silverbasharpan.

När Bengt Andersson (1945) fick Silvermärket 1993 på tredje försöket, blev han överraskad. "Ja, när Peter Pedersen läste upp motiveringen till silvret, "för mästerligt och traditionsrikt spel på silverbasharpa" så var det som att få en klubba i skallen. Jag hade ju spelat upp för att få ärlig och konstruktiv kritik; jag trodde ju inte att jag var mogen för några som helst utmärkelser. Varken första, andra eller sista gången. Jag hade ju lärt mej spela silverbasharpa helt på egen hand, långt från alla traditionsbärare. Jag hade bara haft tillgång till diverse mer eller mindre goda inspelningar att lyssna till." Så märket betyder mycket för dig? "Ja, jag är glad och stolt för min riksspelmanstitel! Silvermärket ger en viss aktning bland folk som intresserar sig för gammelharpspel. Den spelas nästan uteslutande av spelmän i mogen ålder. Jag gör vad jag kan för att ungdomar ska få upp ögonen för instrumentets speciella fördelar."
Favortstämma: Österbybruk, Bingsjö, Korrö. Folkmusikaliska förebilder: Jag har många, men främst är Bengt Löfberg, Erik Sahlström och Styrbjörn Bergelt som genom sitt silverbasspel inspirerade mig till att bygga min första silverbasharpa. Spelar mest musik från: Småland och Uppland.

lördag 5 september 2009

THORE HÄRDELIN - en av de största vi har inom svensk folkmusik.

Thore Härdelin (1946) är en levande legend inom svensk folkmusik och han fick musiken i blodet, då både hans farfar Thore den äldre och hans far Sven var storspelmän. På frågan vad han vill förmedla till andra spelmän svarar han direkt: "Spela det du gillar och försök inte bara konservera någon sorts museal folkmusik. Var rädd om grunddialekten men spela efter eget huvud och gör nya låtar i egen stil." Du fick Silvermärket på tredje försöket 1967; beskriv hur det kändes alla tre gångerna. "Första gången var jag arg. Andra gången lite ödmjukare. Tredje gången nervös, men ganska säker på vad jag gjorde." Thore Härdelin fick även det prestigefyllda Zorns Guldmärke 1998 med motiveringen: för traditionsrikt och temperamentsfullt spel av hälsingelåtar.
Musikalisk hemvist: Spelar musik från hela Norden men blev Riksspelman på Delsbolåtar som är min speciella dialekt. Folkmusikaliska förebilder: Farfar Thore den äldre, far Sven, Jon-Erik Öst, Erik Öst, Pål-Olle, Viksta-Lasse, Eric Sahlström. Från Norge: Hilmar Alexandersson, Sigbjörn Bernhoft Osa, Sven Nyhus. Från finland: Konsta Jylhä. Från Danmark: Evald Thomsen. Samt otaliga andra stora spelmän jag träffat och spelat med. Favoritstämma: Delsbo så klart. Bingsjö och Gammelstad i Luleå håller jag också högt. Instrument, förutom fiol: spelar lite mandolin, gitarr, piano, bas, klarinett och dragspel - dock ej offentligt.
Länk med Thore:

LEIF ALPSJÖ - vill röra och beröra med sin musik.

Leif Alpsjö (1943) blev Riksspelman i Uddevalla 1974 efter att ha försökt två år tidigare i Gävle. Kan du berätta något från uppspelningen? "Ja, jag minns att juryn var så vänlig och kamratlig. Att Gunnar Ahlquist, min folkdansledare sedan jag var 9-10 år, skötte inspelningen. Att Nisse Nordström, Hasse Gille och jag fick silver samtidigt. Vilken gemenskap!" Vad är det viktigaste för dig när du spelar? "Att röra och beröra, att stimulera människor till eget växande, att förmedla en tradition. Det är viktigt!" Och vad betyder titeln Riksspelman för dig? "Det ger uppmärksamhet och status. Och sen ser den bra ut ut i annonserna!"
Musikalisk hemvist: Uppland, Hälsingland och Dalarna. Folkmusikaliska förebilder: Ivar och Curt Tallroth, Eric Sahlström, Viksta-Lasse, Olov Jansson (Östervåla), Nisse Nordström, Pekkos Gustaf och många, många andra. Favoritstämma: Byss-Calle tredje söndagen i augusti. Instrument, förutom fiol: nyckelharpa, kohorn, näverlur, gitarr, mandolin.
Länkar med Leif Alpsjö:

PATRIK DAHLIN - firade Silvermärket med en tatuering!

Riksspelman Patrik Dahlin kan tacka Bröderna Lindqvist i Nygammalt för musikintresset. "Ja, Åke Lindqvist fick en nyckelharpa när han fyllde 50 år och sen spelade han in en skiva med den, som jag lyssnade mycket på", berättar Patrik som bor i skånska Perstorp. Du spelade upp på Upplandslåtar när du fick Silvermärket 2008, hur känns det att inte spela nåt från sin egen hembygd? "Jag är frälst på Uppland sedan länge och jag har många vänner i Uppland också, repertoaren är ju betydligt större i de trakterna så det känns helt naturligt." Och tatueringen du har på högerarmen, berätta. "Det var bestämt sedan länge; om jag fick silvret skulle jag tatuera in det på underarmen och så fick det bli!" Något annant du vill tillägga? "Ja, att det här med fri tolkning är viktig inom folkmusiken, att hitta sin egen stil och våga utmana konventionerna!"
Musikalisk hemvist: Uppland och Hälsingland. Folkmusikaliska förebilder: Erik Sahlström, Byss-Kalle, Gås-Anders, Jon Erik Hall. Favoritstämma: Bingsjö och Korrö. Instrument, förutom nyckelharpa: Fiol.
Länk med Patrik: