lördag 13 februari 2010

ANNA LINDKVIST ADOLFSSON - kan sluta be om ursäkt när hon spelar.

Anna Lindkvist Adolfsson (1970) är uppvuxen i Hudiksvall och Färila. Hon spelade upp två gånger innan hon fick det åtråvärda Silvermärket i Karlstad 2009 för spel på Kohorn. "Jag minns att det var stekhett i Karlstad och att jag gick till Värmlands museum för att fördriva tiden innan uppspelet och fick då se ett kohorn med fingerhål som är 2000 år gammalt. Jag hade det i tankarna när jag gick tillbaka och spelade upp. Traditionen att spela kohorn blev väldigt tydlig och stark med det i ryggen." Vad betyder titeln för dig? "Att vara Riksspelman betyder för mig att jag kan sluta be om ursäkt när jag spelar trots att jag inte är yrkesmusiker. Sen är det ju en ära i sig att föra traditionen vidare."
Spelar instrument (förutom kohorn): Jag småfuskar på alla möjliga instrument men jag sjunger mest. Folkmusikaliska förebilder: Min stora förebild på horn är Bernt Lindström som spelar otroligt bra men som också gör de allra bästa spelhornen! Han har gjort mina fyra horn och han lämnar aldrig ifrån sig ett dåligt! Annars rent allmänt folkmusikaliskt är min förebild Agneta Stolpe som är en fantastisk inspiratör och förebild. Favoritstämma: Jag besöker en fyra fem stämmor varje år men favoritstämman är Hovrastämman som inleder hela stämmosäsongen.
Länkar med Anna:

ASTRID SELLING SJÖBERG - åkte hem efter uppspelningen.

"Jag spelade upp i Västerås och minns framför allt att jag var otroligt nervös. Jag hade spelat upp tidigare, så jag visste vad som väntades, men uppspelningarnas plats i Västerås konserthus gjorde att det hela kändes mer allvarligt. Det hade gått nio år sedan jag spelade upp sist och jag såg det mest som ett sätt och prova igen. Så när min kollega i mitt företag bad mig komponera och spela brudmarsch på hennes bröllop lördagen samma vecka såg jag inte det som något hinder. Jag skulle ju ändå inte få något silver. Jag satte mig därför i bilen direkt efter uppspelningen för att köra hem till Blekinge. I Mjölby tog dock nyfikenheten överhanden och jag stannade för att ringa upp till kansliet och fråga hur det gått. Det visade sig att jag fått Silvermärket. Tyvärr fick hjärta gå före märke och jag körde hem till bröllopet. Egentligen tycker jag att man ska ta emot märket på plats, men det blev inte så. Däremot tog jag en månad senare bilen upp till Stockholm med fiol och två barn och träffade bl a Christina Frohm för att luncha, prata solospel och få diplom och märke. Det kändes väldigt lyxigt!" Kortfattat; vad kännetecknar folkmusiken från Blekinge: För det första: polskorna är nästan uteslutande sextondelspolskor med dessutom väldigt många sextondelar i varje låt. För det andra: Blekinge är ett kustlandskap med många hamnar. Vi har en stor andel engelskor och angläser, som anses vara typiska danser som kom med sjöfarten. För det tredje: Det är mycket tätt mellan städerna. I etnologisk och historisk forskning menar man att stadskulturen spred sig till landsbygden väldigt tidigt i Blekinge. Redan på 1810-talet upphörde man använde bygdedräkter och bar istället stadskläder. I princip i alla notböcker ser man en frisk blandning av polskor (polonäser), valser, angläser, kadriljer, arior, marscher, koraler mm. En och samma spelman verkade kunna spela i alla samhällsskikt; hos officersfamiljer i Karlskrona, hos välbärgade bönder, på dansbanor och i vägskäl.
Spelar helst musik från (landskap): Sedan slutet av 80-talet har jag ägnat mycket tid åt att leta i arkiv efter blekingsk musik; både spelmansmusik och visor. Och jag har haft projektanställningar på Blekinge Museum för att arbeta med insamling av spel, sång- och danstraditionen i Blekinge. Så det är den musiken jag allra helst spelar. Men givetvis spelar jag gärna låtar från andra håll också. Spelar instrument, förutom fiol: Jag spelar gärna på flöjter av diverse slag. Men framför allt så sjunger jag visor från alla tider. Folkmusikaliska förebilder: Jag lyssnar på och imponeras av många olika spelmän med många olika stilar och uttryck. Men jag tror att jag har en särskild förkärlek till det jag upplever som genuint spel (lite luddigt uttryck), dvs spelmän som letar efter en annan typ av tonalitet och teknik. Där dansen ligger i fokus; exempelvis småländska spelmännen som Magnus Gustavsson och Bengt Löfberg, men framför allt tror jag Åke Perssons förhållningssätt där ord som "fult" och "snyggt" inte har samma referenser som i musik som ska produceras för att säljas som CD.

OLLE LINDER - välj inte för svåra låtar när du ska spela upp!

Jag läser på en sajt om Olle Linder som blev Riksspelman 1987. Han pratar om spelmanstraditionen i Närke och han säger: "Det saknas, med några enstaka undantag, många led i Närketraditionen. Därför är det svårt att veta hur låtarna var menade och det bästa vi kan göra är att tolka notskrifter så gott som möjligt. Ibland får vi nog helt enkelt bestämma oss för hur vi vill att det ska låta." Olle minns uppspelningen i Österbybruk där han spelade låtar efter August Bohlin. "Jag var väldigt nervös, men samtidigt var det riktigt roligt. Mina låtar var ju väl intränade." Har du något tips till den som ska spela upp? "Välj låtar du är väl inspelad på, som du känner dig tillfreds med. Välj inte de svåraste låtarna du kan, du är tillräckligt nervös ändå!"
Folkmusikaliska förebilder: Ivar Tallroth och Viksta-Lasse. Spelar instrument: Fiol. Spelar helst musik från (landskap): Uppland, Dalarna och Närke.

måndag 1 februari 2010

BO GABRIELSSON - ville spela svåra låtar för juryn, men det fick han inte.

"Zornmärket fick jag i Delsbo, 1998. Uppspelningen gick galant tack vare en
trevligt lyssnande jury med Christina Frohm, Peter Pedersen och Sven Berger. Jag stegade fram till juryn och handhälsade, samt förklarade att jag tänkte börja med en riktigt svår låt. Gör inte det, sa juryn, ta den som extra låt istället. Vilket jag gjorde. Jag var inte så nervös före uppspelningen, men efteråt var jag lite skakis; tänkte att det här går inte vägen. Men det gjorde det. Stolt och
glad var jag lång tid därefter!" Bo Gabrielsson från Medelpad började spela munspel när han var 8 år och 1998 fick han alltså det åtråvärda Silvermärket med följande motivering: "För medryckande och nyanserat spel av jämtlåtar på munspel". Bosse är även initiativtagaren bakom föreningen Harmonika som idag har drygt 40 medlemmar.
Spelar helst musik från: Medelpad, Jämtland och Sörmland. Folkmusikaliska förebilder: Bl a Skogsby-Lasse. Instrument, förutom munspel: Durspel.

ALBAN FAUST - kan trolla fram toner på alla möjliga musikaliska leksaker.

När Alban Faust spelade upp för Silvermärket i Karlstad 2009 fick han sitta kvar länge inne hos juryn. Han började på traditionell svensk säckpipa, med en vals i G-dur efter Axel Norgren i Bäckefors och sen en polska i a-moll efter Zakarias Jansson, Källhult. Sen på nyckelharpa; en polska i D-dur efter Anders Petter Ekman, Katthult och en polska i d-moll efter Dan Danielsson, Åmål. Men Alban Faust blev inte utsläppt från Zornjuryn efter det. "Nej, eftersom jag också ville visa och spela på min stora svenska pipa, som inte var tillåten att spela upp på, körde jag ett kort medley med tre olika melodier, liksom utanför själva uppspelningen. Sen tyckte Gerd att jag skulle ta ytterligare en låt på traditionell pipa och om jag inte minns fel blev det en vacker, mer långsam polska i A-dur. Tycker han att fler instrument skulle vara tillåtna att spela upp på? "Det är en svår fråga, hur många år inom folkmusikaliska sammanhang måste ett instrument ha på nacken innan det kan kallas för traditionellt? Min spelkompis Josué Trellar är en höjdare på polskor och annat på panflöjt, men det lär väl dröja några år innan han kan göra ett försök, tänk bara alla dessa bindningar på panflöjt! Folkmusikaliska förebilder: Mycket svårt att säga eftersom det är så många: Ale Möller, min lärare och mentor Einar Hansander, Ry Cooder, Cornelis, min spelpolare Jonas Åkerlund och många fler. Spelar mest musik från (landskap): Dalsland. Spelar andra instrument (än nyckelharpa och säckpipa): Ja, ibland för många; bland annat gitarr och piano. Men jag kan även få fram toner på alla möjliga musikaliska leksaker.....men tiden räcker inte för öva på allt tyvärr.