GÖRAN HED - för traditionsmedvetet spel av gästrikelåtar på klarinett.

Den 15 juni 2007 var en stor dag för klarinett-spelmannen Göran Hed (1954) från Gävle. För tredje gången på kort tid uppsökte han Zornjuryn som nu hade rest till Degeberga i Skåne; det var 14 år sedan juryn var där senast. Uppspelningen gick bra, minns Göran. Och det spelade ingen roll att det var en kall och regnig spelmansstämma; när juryn kom med beskedet till Göran några timmar senare värmde det inombords. "Beskedet att jag hade fått silver var mycket känslosamt, det kändes stort", berättar Göran. Vilka låtar spelade du? "De flesta låtarna som jag spelade upp med kom från inspelningar och uppteckningar av klarinettspelmannen Erik Hartwig i Årsunda i Gästrikland. Ett trettiotal inspelningar från 50- och 60- talet, samt 100 uppteckningar finns efter honom. När jag började arbeta med materialet kom tanken att det här kan jag spela upp med. Övriga låtar var ur Jernbergslåtarna från Gästrikland."

Favoritstämma: Bingsjö. Folkmusikaliska förebilder: min pappa Bengt, Mats Andersson, Tony Wrethling och Görgen Antonsson. Spelar mest musik från: Gästrikland; de flesta låtarna för klarinett är valser och bondpolskor.

RICKARD NÄSLIN - ville lära juryn de östjämtska sextondelspolskorna.

"Timmarna före uppspelningen tillbringade jag i en skolsal i Forsa i Hälsingland och slipade på Fridolfstråk; de östjämtska sextondelspolskor jag valt att spela upp på. Året var 1978 och Thore Härdelin satt i juryn, han kände till att jag och Göran Andersson gjort inspelningsresor i österled för att lyfta fram traditionerna efter Mikael Rapp; något som kanske var till min fördel då en jämtpolska annars var synonymt med en polska av trioltyp, alltså en Lapp-Nilspolska." Annars är det Lapp-Nils repertoar som ligger Rickard Näslin (1947) varmast om hjärtat. "Ja, rent stilmässigt är den väldigt särpräglad i förhållande till övrig svensk polskrepertoar. Lapp-Nilspolskorna är mer besläktade med de norska från exempelvis Verdal och Gudbrandsdalen, än med andra västsvenska traditionsområden. Det finns ett antal ålderdomligare polskor som är som långa sagor, eller som aflyssnade av fjällbäckarnas porlande och som - i kraft av sina oberäkneliga "krumsprång" och vändningar - utgör mina främsta favoriter".

Musikalisk hemvist: Främst låtar från Jämtland, Dalarna och Tröndelag och periodvis en hemlagad repertoar av låtar som bär influenser från alla möjliga traditionsområden, så kallade Rödölåtar. Folkmusikaliska förebilder: Jag tillbringade stora delar av 70-talet med att tillsammans med Ville Roempke och de andra i Leikstulaget åka omkring bland "gubbarna" i Västjämtland, främst Offerdal, för att "rädda levande låtskatterna undan förglömmelsens mörker". Vi härmade och tog intryck av oskolade traditionsspelmän som Ante Falk med flera; såväl fioltekniskt (fiolen mot bröstet eller hängande i en slips!) som musikaliskt ("gammeltunga"=kvartstoner). Därefter har det mest gått utför, nu för tiden har jag inga direkta förebilder men många har passerat revy genom åren: Sven Nyhus, Pers-Hans, Björn Ståbi och många andra.

ANNA AXELSON FISK - var säker på att hon inte skulle lyckas.

Anna Axelson-Fisk (1968) hette Hjalmarsson då hon erövrade Silvermärket i Skara 1988. Det var ett klent år, bara fem spelmän lyckades övertyga juryn om att de var värda titeln Riksspelman. Och Anna var säker på att inte heller hon skulle lyckas; det var fjärde försöket för henne och hon hade inte ens tagit med sin folkdräkten. "Nej, när jag åkte till Skara hade jag använt min folkdräkt hela sommaren på spelningar, så jag tog inte med den. Jag var så säker på att jag inte skulle få något märke, så där fick jag stå och ta emot Silvermärket i skitiga jeans. Allt kändes så overkligt", berättar Anna som idag arbetar som musiklärare på Domarringens Skola i Uppsala. Vad betyder titeln Riksspelman för dig? "Mycket, det är ett erkännande och det har stärkt mig många gånger, även om jag vet att det finns många jättefina spelmän som ej har spelat upp", avslutar Anna.

Spelar mest musik från: Dalarna; mest Älvdalen men även Bingsjö. Folkmusikaliska förebilder: Carl Åhs, Päkkos Gustaf, Kristina Ståhl-Cedervall, Verf Lena Egardt, Lena Willemark, Ellika Frisell och många andra. Favoritstämma: Bingsjö. Spelar andra instrument (än fiol): Spilåpipa.

DAN LUNDBERG - stockholmare som ogärna låter sig placeras i ett geografiskt fack.

När det var dags för Zornmärkesuppspelningar i Skeriol 2006 var Dan Lundberg (1959) från Huddinge på plats med sin spelpipa. Dan, som idag är chef för Visarkivet, musiketnolog, författare och medlem i balkanbandet Orientexpressen spelade upp på låtar från Härjedalen, trots att han är från Stockholm. "Ja, jag är ju egentligen stockholmare, men jag spelade ju upp på Härjedalslåtar. Det finns så många snabba och trixiga låtar därifrån, men också många vackra och eleganta", berättar Dan som gärna hämtar inspiration ur folkmusik från vitt skilda delar av världen; Skandinavien, Östeuropa, Balkan och Turkiet. Vad tyckte han om uppspelningen, var det nervöst? "Det var kul att få fokusera på en spelning med långa förberedelser; ett litet antal låtar som man jobbade mycket med. Och visst var det nervöst", avslutar Dan.
Folkmusikaliska förebilder: Mats Andersson (klarinett), Olof Jönsson, Mustafa Kandirali. Favoritstämma: Ingen direkt, men kanske Bingsjö. Spelar andra instrument: Andra typer av flöjter från andra länder, Klarinett, lapsteel, lite mandolin och gitarr.

ANDERS SÄBB - influerad och inspirerad av pappa John och Pål Olle.

Att pappa John hade blivit Riksspelman 1950 var ingenting som påverkade sonen Anders (1944) när han spelade upp och fick Silvermärket i Leksand 1976. Låtarna däremot, de som pappa John spelat tillsammans med Pål Olle hemma i Vikarbyn; de präglade och påverkade Anders mycket och fick honom att själv börja spela fiol när han var 19 år. "Ja, som liten sov jag i köket hemma i Vikarbyn. Pappa och Pål Olle stod där och spelade dag som natt och jag sov lugnt i kökssoffan", berättar Anders som har ett tydligt minne från Zornmärkesuppspelningen i Leksand. "Ole Hjort, Jan Ling och Ture Gudmundsson satt i juryn och ingen av dem hade hört Tordhyveln som jag spelade, en Orelåt efter Timas Hans som Pål Olle lärt mig spela." Idag är Anders ordförande i Rättviks Spelmanslag som kan se tillbaka på ett år med många nya medlemmar."

Folkmusikaliska förebilder: John Säbb, Pål Olle, Pers Hans, Pers Erik. Favoritstämma: Bingsjö. Instrument förutom fiol: Munspel.

NIKLAS ROSWALL - fick märket på låtar från Uppland, men idag blir det mest Skåne och Jämtland!

Niklas Roswalls (1972) musikaliska resa började i den lilla byn Kverrestad på Österlen. Sen fortsatte den till Malmö där Niklas gick Musikgymnasiet, sen vidare till Malungs Folkhögskola och där efter till Forsa i Hälsingland. Men resan var inte riktigt slut där. När Niklas kom in på Kungliga Musikhög-skolan packade han kappsäcken och flyttade ner till huvudstaden. I dag har han världen som arbetsplats; turnerar både som solist och i olika grupper, bl a det framgångsrika bandet Ranarim. När han fick silvermärket i Växjö 1992 var det på låtar från Uppland; men i dag blir det mest låtar från Skåne och Jämtland. "Jovisst, jag spelade upp på upplandslåtar. Jag kan nog det mesta av upplandsrepertoaren, men nuförtiden håller jag mest på med Skåne och Jämtland. Jag gillar alla tre jättemycket", förklarar Niklas som blev världsmästare i nyckelharpa så tidigt som 1996.

Favoritstämma: Bingsjö. Folkmusikaliska förebilder: Det finns väldigt många - spelmän och grupper - gamla och nya! Spelar andra instrument (förutom alla möjliga sorters nyckelharpor): Sång, fiol och olika pipor.

Länk med Niklas Roswall:

www.niklasroswall.se

THOMAS WESTLING - fick silvermärket 30 år efter sin pappa Hugo.

När Thomas Westling (1965) bördig från Bollnäs i södra Hälsinland, spelade upp för silvermärket 1999 var det femte gången han stog framför Zornjuryn. Första gången var redan 1981 och då lyckades han spela hem ett bronsmärke. Sen gjorde han ett nytt försök 1982 utan att övertyga juryn. Den efterföljande pausen var hela 12 år och inte heller vid hans comeback var juryn intresserad av att utropa Thomas till Riksspelman. Det fick bli ett försök till, innan han lyckades spela hem titeln 1999 när uppspelningarna ägde rum i Ingesund. Det var exakt 30 år efter det att Thomas pappa Hugo Westling fick silvermärket 1969 i Tierp, bara några mil ifrån Östhammar där Hugo bodde vid tidpunkten. Hugo är av förklarliga skäl en av Thomas stora musikförebilder; tillsammans med Pål Olle. "Ja, jag har ibland fått epitetet ”Pål Olle nr 2" eller "Den nya Pål Olle” och det är stort. Han har varit min stora idol sedan jag var 9 år gammal. Midsommarafton 1995 satt Röjås Hans och jag i köket hos mamma Anna Nygårds i Boda och spelade. Hon började storgråta och sa att - det var som att höra Röjås Jonas och Olle. De brukade sitta på precis samma ställe i det köket och spela nätterna igenom. Det gjorde vi med. När grannarna startade sina traktorer och började arbeta, då packade vi ner våra fioler... Den midsommarhelgen glömmer jag aldrig!" Vad är det bästa med musiken från ditt landskap? "Enkelheten i låtarna som är så typisk för södra Hälsingland, den tilltalar mig mycket." Vad minns du från uppspelningen? "När lappen med dagens resultat sattes upp på väggen, det var stort!"

Spelar andra instrument: Trummor. Favoritstämman: Bingsjö och Delsbo. Spelar mest musik från: Södra Hälsingland. Folkmusikaliska förebilder: Hugo Westling, Pål Olle.

Länkar till Thomas:

http://www.thomaswestling.se

MARIA HULTHÉN - för grant och stilfullt spel av låtar från södra Dalarna.

Den 31 juli 1992 stog Maria Hulthén (1967) framför Peter Pedersen, Wille Grindsäter, Gert Ohlson och Bengt Löfberg, redo att spela upp för silvermärket. Hon spelade Februarivalsen, som hon komponerat själv. En polska från Enviken efter Vilhelm Hedlund, Hins Anders polska efter Fredrik Bergman och Edvard Norman samt en polska efter Kers Erik Ersson ”Näktergal” hann hon också med och det var tydligen låtar som föll juryn i smaken. Men Maria var osäker. "Ja, jag tyckte inte att juryn var så entusiastisk, men de uppskattade att jag spelade upp i min Hedemoradräkt. Men juryn var alltså både entusiastisk och övertygad om att Maria var en värdig riksspelman och på diplomet kan man läsa: "För grant och stilfullt spel av låtar från södra Dalarna." Vilket är ditt roligaste minne som Riksspelman? "Det finns många fina minnen, men två av dem är när jag tilldelades silvermärket i Växjö – jag var så lycklig. Samt när jag vid Falu Folkmusikfestival 2002 tillsammans med Pers Hans Olsson och skådespelare Lars Hjertner, uruppförde mitt egenkomponerade spelmansverk ”Spelmannen”.

Länk med Maria Hulthén.

www.mariahulthen.se

ANNA DAHLGREN JOHANSSON - tror att Anders Zorn godkänt trallen.

Anna Dahlgren Johansson (1982) som fick silvermärket 2006, tycker att trallen borde bli godkänd i Zornsammanhang. "Det finns så otroligt många traditionsbärare som har rösten och trallen som sitt instrument. Jag tror att Zorn själv hade tyckt att det var självklart, om han hade hört hur diskussionerna går idag." Från själva uppspelningen minns Anna en stor prydnadstupp som stod på golvet samt att Peder Pedersen sa med ett leende på läpparna, att han väldigt gärna ville höra en låt till, efter de tre obligatoriska. "Ja, då anade jag att det nog hade gått vägen", berättar Anna.

Vad betyder titeln Riksspelman för dig? "För mig betyder det att jag är traditionsbärare och att jag har ett ansvar att föra den västgötska traditionen vidare. Den betyder att jag har nått ett av de musikaliska mål jag satt upp. Det finns otroligt många duktiga spelmän och spelkvinnor som valt att inte spela upp för märket. Det är alltså inte enbart riksspelmän som är traditionsbärare och duktiga musiker. Naturligtvis är det en kvalitetsstämpel, för de som inte är insatta i folkmusikvärlden."

Folkmusikaliska förebilder: Hans Kennemark, Mikael Pettersson, Sigmund Eikås, Gunnlaug Lien Myhr. Micke Sjögren och Kalle Ankarblom när det gäller stämläggning. Naturligtvis också alla mina spelkompisar, som gör det hela så otroligt roligt att musicera. Favoritstämma: Ransäter och Bingsjö. Spelar andra instrument: Sjunger och trallar gärna. Nyckelharpa och hardingfela. Spelar mest musik från: Västergötland.

Länk med Anna:

www.myspace.com/mannaminne

ERIC HENRIKSSON - ännu en riksspelman till Norra Hälsingland.

"För traditionsmedvetet spel av hälsingelåtar" står det på silverdiplomet som tillhör Eric Henriksson (1982) från Bergsjö och han fick försöka tre gånger innan han lyckades förverkliga sin dröm om att bli riksspelman. År 2008 var det i alla fall dags och även om det inte blev så mycket övat - Eric hade blivit pappa några månader före uppspelningen - så tyckte alltså juryn att låtarna av Blind-Pelle, Katrina Lundstedt och Per Orsa var tillräckligt övertygande. "Jag hade inga direkta förväntningar" berättar Eric som berättar att han fick en Marianne-karamell av juryn när han spelat färdigt. Minns du dina känslor efter du fått märket? "Helt klart är att man kan sträcka lite extra på sig i folkdräkten när man har ett silvermärke på västen. Dessvärre har det inte blivit så mycket spelande efter det, men det beror på att den snart två årige sonen inte har varit lika förtjust i fiolmusik som mig."

Folkmusikaliska förebilder: Erik Öst och Jon Erik Hall. Favoritstämma: Bingsjö. Spelar mest musik från: Norra Hälsingland. Spelar andra instrument (förutom fiol): Gitarr.

Länkar med Eric Henriksson:

http://www.youtube.com/watch?v=8PDzSwa3RZ4

STAFFAN BERG - blev sjätte riksspelmannen i Nordanstigs spelmanslag.

Staffan Berg (1956) från lilla Hårte i Hälsingland är ett levande bevis på att man aldrig, aldrig, aldrig ska ge upp. Efter sex uppspelningar lyckades han övertyga juryn på sitt sjunde försök i Karlstad 2009 och nu har Nordanstigs Spelmanslag, där Staffan spelar enradigt durspel, sex riksspelmän. Imponerande! Staffan är uppvuxen i Karlskoga där han bl a spelade fiol i ungdomssymfoniorkestern. Sitt första tvåradiga dragspel fick han av sin pappa 1978 och bara några år senare hittade han ett enradigt spel - och sen var han fast. Har han några minnen från uppspelningen i somras? "Det var en ganska trög Zornstämma på lördagen, men det var ändå härligt att njuta av situationen och av alla duktiga medmusikanter", avslutar Staffan.

Folkmusikaliska förebilder: Kaisa Abrahamsson, Arne Modén, Ellika Frisell. Spelar andra instrument: Fiol. Spelar mest musik från: Norra Hälsingland. Favoritstämma: Bergsjöstämman.

Länkar med Staffan Berg:

www.harte.nu

SVEN VIKLUND - kunde bara en låt när han bestämde sig för att spela upp.

"Jag förlorade mitt bästa finger 1979", berättar Sven Viklund (1935) som arbetat som bonde på sin gård utanför Stöde, Medelpad hela sitt liv. "Det är helt omöjligt att spela Ess och B", fortsätter han innan han glider in på uppspelningen 1961 i Östersund. "Jag försökte redan i Härnösand 1958. Nio dagar före uppspelningen kunde jag bara en låt; sen fick jag två låtar av Torsten Karlsson som jag övade på och då det blev ett bronsmärke." Torsten Karlsson hade fått märket 1950, så han visste hur juryn skulle blidkas. När Sven försökte tre år senare, i Östersund, gick det ännu bättre. Då fick han sitt Silvermärke. "Jag spelade en polska efter min pappa Einar och sen något efter Ante Sundin", minns Sven. "Röjås-Jonas satt i juryn, han sa ingenting, han var helt tyst efteråt." Sven är rik på minnen; berättar med både skärpa och glädje om de stora spelmännen från förr; Ante Sundin, Gullik Falk, Albin Lodin, Julius Kvarnberg och bröderna Wernberg. Sen plockar han fram fiolen och det blir många toner, däremot inga Ess och B. Folkmusikaliska förebilder: Ante Sundin. Favoritstämma: Stöde och Delsbo. Spelar mest musik från: Medelpad.

JAN-ANDERS ANDERSSON - vill att fler ska spela folkmusik istället för att se på TV.

Jan-Anders Andersson (1956) från Latorpsbruk minns den dagen han fick sitt Silvermärke i Delsbo, den 30 juni 2008. "Ja du, det regnade, bilen gick sönder och barnen grät och ville hem." Märket betyder mycket för Jan-Anders; "Det är en bekräftelse på att det man håller med är viktigt och seriöst." Annars tycker Jan-Anders att fler svenskar skulle spela folkmusik istället för att se på TV. "Om varje svensk utövade musik och dans för nöjes skull hälften av den tid som man lägger ner på TV, alltså 8 av 16 timmar i veckan, så skulle folk ha bra mycket roligare med varandra, starkare benmuskler och bättre kondition" Hur ska man lösa det då? "Släpp reklamen helt fri i TV:n så tröttnar folk snabbare" avslutar Jan-Anders som planerar att åka till Stockholm på Riksspelmanstämman sommaren 2010. Kanske för att få fler att börja spela folkmusik!

Spelar andra instrument än tvåradigt dragspel: Gitarr, mandolin och fiol. Folkmusikaliska förebilder: Olov Jönsson, Wille Toors, Lejsme-Per och Povel Ramel. Spelar mest musik från: Värmland. Favoritstämma: Ransäter.

Länkar med Jan-Anders Andersson:

http://www.youtube.com/profile?user=Jananderss#p/u/1/jiJ4DsHZ2r

http://web.telia.com/~u86307763/Jan-Anders/Index.html

ALE CARR - tycker att det är dags för nästa steg.

Familjen Carr tillhör de mest namnkunniga spelmans-familjerna i Sverige - fyra av fem i familjen är Riksspelmän och Ale är den som lyckades spela hem Silvermärket senast; året var 2008 och platsen var Delsbo. Men han fick kämpa väl, det krävdes fyra uppspelningar innan Ale Carr (1989) blidkade den styvnackade juryn. Vad betyder märket? "Det är en typ av bekräftelse att man enligt somliga har nått en viss skicklighetsnivå på ett instrument i en typ av svensk traditionell folkmusik. Det är givetvis även en liten merit och inger viss status hos somliga." Är det något annat du vill förmedla? "För mig är det viktigt att utveckla folkmusiken och föra den vidare, istället för att eftersträva efterhärmning av den musik som spelmän från igår har utvecklat fram. Nu är det dags för nästa steg!"

Favoritstämma: Degeberga. Spelar andra instrument än fiol: Cittern, gitarr, mandolin, träskofiol, kontrabas, piano, elbas, 5-strängad banjo, sång, snatterpinnar, Värendstrumma, diverse slagverk, diverse knäppinstrument etc. Folkmusikaliska förebilder: Hans Kennemark, Harald Haugaard, Mikael Marin, Roger Tallroth med flera. Spelar mest musik från: Skåne.

Länkar med Ale Carr:

www.myspace.com/alecarrsolo

http://www.youtube.com/watch?v=WGepLirseKI

http://www.youtube.com/watch?v=idWQi8IjeXE

SVEN NORDIN - spelade upp för en kvist i golvet.

"Tänk som det kan bli. När jag var liten fanns ingen folkmusik, det enda jag kunde var; Sätter man på radion hör man Gärdebylåten, stänger man av radion blir man jädrigt belåten. Men sedan kom gröna vågen i slutet på 1970-talet och räddade mig. Då blev det plötsligt rumsrent att spela folkmusik. Tänk som det kan bli." Sven Nordin (1940) spelar både munspel och nyckelharpa, men det var på nyckelharpa han fick silvermärket 1983 efter två tidigare försök. Hans minnen från själva uppspelningen 1983 är få, men tydliga: "Jag spelade upp för en kvist i golvplankan". Så nånting. Vilka är fördelarna med att vara Riksspelman? "Kanske lite extra applåder vid scenspel, annars inte några särskilda fördelar." Hur många stämmor blir det om året då? "En 2-3 stycken", avslutar Sven som lovar att komma till Skansen 2010 - bara han får spela!

Favoritstämma: Österbystämman. Folkmusikaliska förebilder: Justus Gille och Viktor Vikman. Spelar andra instrument: Munspel. Spelar mest musik från: Uppland.

Länkar med Sven Nordin:

http://web.telia.com/~u14901545/

http://www.nyckelharpansforum.net/spelman/svennord.htm