söndag 6 december 2009

SVEN VIKLUND - kunde bara en låt när han bestämde sig för att spela upp.

"Jag förlorade mitt bästa finger 1979", berättar Sven Viklund (1935) som arbetat som bonde på sin gård utanför Stöde, Medelpad hela sitt liv. "Det är helt omöjligt att spela Ess och B", fortsätter han innan han glider in på uppspelningen 1961 i Östersund. "Jag försökte redan i Härnösand 1958. Nio dagar före uppspelningen kunde jag bara en låt; sen fick jag två låtar av Torsten Karlsson som jag övade på och då det blev ett bronsmärke." Torsten Karlsson hade fått märket 1950, så han visste hur juryn skulle blidkas. När Sven försökte tre år senare, i Östersund, gick det ännu bättre. Då fick han sitt Silvermärke. "Jag spelade en polska efter min pappa Einar och sen något efter Ante Sundin", minns Sven. "Röjås-Jonas satt i juryn, han sa ingenting, han var helt tyst efteråt." Sven är rik på minnen; berättar med både skärpa och glädje om de stora spelmännen från förr; Ante Sundin, Gullik Falk, Albin Lodin, Julius Kvarnberg och bröderna Wernberg. Sen plockar han fram fiolen och det blir många toner, däremot inga Ess och B. Folkmusikaliska förebilder: Ante Sundin. Favoritstämma: Stöde och Delsbo. Spelar mest musik från: Medelpad.

Inga kommentarer: