lördag 6 mars 2010

HÅKAN FRYKMO - hade dansare med sig vid uppspelningen.

Håkan Frykmo (1960) har spelat folkmusik sedan han var 15 år och när jag frågar honom om varför han ville bli riksspelman berättar han med inlevelse: "Som ung rebellisk folkmusiker i slutet på 1970-talet tyckte jag mig uppleva en värdeskillnad mellan olika folkmusiktraditioner. Den sydostsvenska, rytmiskt stadiga folkmusiken, intimt förbunden med dansen tyckte jag var något styvmoderligt behandlad gentemot krokiga svävande Dala- och Hälsingelåtar. Varken då eller nu tyckte jag illa om denna musik men jag upplevde att det fanns de som inte tyckte att min låttradition, den Sörmländska, var god nog. Samma sak upplevde jag med mitt instrument – klarinetten gentemot fiol och nyckelharpa. Det var detta som drev mig till att spela upp för zornmärket. Jag ville söka bekräftelse dels för klarinetten som folkmusikinstrument och dels för den dansmusik som är så typisk i den sydöstra delen av vårt land. Att få märket för egen del var inte alls viktigt i sammanhanget då. Vid det första försöket 1980 på Skansen lyckades jag nog visa vad jag var ute efter med mitt spel då orden ”dansant”, ”Södermanland” och ”klarinett ” hamnade i motiveringen för bronset. Andra gången var jag inte lika glad åt att bli bedömd med ordet ”frejdigt” som för mig var det samma som ”klämkäckt”. Tredje gången gillt blev det 1983 då jag även hade dansare med mig vid uppspelningstillfället. Juryn såg glad och nöjd ut och den något krångliga motiveringen till silvret prickade in alla punkter jag själv ville framhålla."
Favoritstämma: Just nu (2010) ligger den lilla stämman i Tjällmo och festivalen på Valö mig varmt om hjärtat (båda i Östergötland). Folkmusikaliska förebilder: Edvard Pettersson, Ivar Boström, Axel och Elna Andersson, August Frank, Karl Pettersson och Erik Nilsson.


Inga kommentarer: