GÖRAN HED - för traditionsmedvetet spel av gästrikelåtar på klarinett.

Den 15 juni 2007 var en stor dag för klarinett-spelmannen Göran Hed (1954) från Gävle. För tredje gången på kort tid uppsökte han Zornjuryn som nu hade rest till Degeberga i Skåne; det var 14 år sedan juryn var där senast. Uppspelningen gick bra, minns Göran. Och det spelade ingen roll att det var en kall och regnig spelmansstämma; när juryn kom med beskedet till Göran några timmar senare värmde det inombords. "Beskedet att jag hade fått silver var mycket känslosamt, det kändes stort", berättar Göran. Vilka låtar spelade du? "De flesta låtarna som jag spelade upp med kom från inspelningar och uppteckningar av klarinettspelmannen Erik Hartwig i Årsunda i Gästrikland. Ett trettiotal inspelningar från 50- och 60- talet, samt 100 uppteckningar finns efter honom. När jag började arbeta med materialet kom tanken att det här kan jag spela upp med. Övriga låtar var ur Jernbergslåtarna från Gästrikland."

Favoritstämma: Bingsjö. Folkmusikaliska förebilder: min pappa Bengt, Mats Andersson, Tony Wrethling och Görgen Antonsson. Spelar mest musik från: Gästrikland; de flesta låtarna för klarinett är valser och bondpolskor.

RICKARD NÄSLIN - ville lära juryn de östjämtska sextondelspolskorna.

"Timmarna före uppspelningen tillbringade jag i en skolsal i Forsa i Hälsingland och slipade på Fridolfstråk; de östjämtska sextondelspolskor jag valt att spela upp på. Året var 1978 och Thore Härdelin satt i juryn, han kände till att jag och Göran Andersson gjort inspelningsresor i österled för att lyfta fram traditionerna efter Mikael Rapp; något som kanske var till min fördel då en jämtpolska annars var synonymt med en polska av trioltyp, alltså en Lapp-Nilspolska." Annars är det Lapp-Nils repertoar som ligger Rickard Näslin (1947) varmast om hjärtat. "Ja, rent stilmässigt är den väldigt särpräglad i förhållande till övrig svensk polskrepertoar. Lapp-Nilspolskorna är mer besläktade med de norska från exempelvis Verdal och Gudbrandsdalen, än med andra västsvenska traditionsområden. Det finns ett antal ålderdomligare polskor som är som långa sagor, eller som aflyssnade av fjällbäckarnas porlande och som - i kraft av sina oberäkneliga "krumsprång" och vändningar - utgör mina främsta favoriter".

Musikalisk hemvist: Främst låtar från Jämtland, Dalarna och Tröndelag och periodvis en hemlagad repertoar av låtar som bär influenser från alla möjliga traditionsområden, så kallade Rödölåtar. Folkmusikaliska förebilder: Jag tillbringade stora delar av 70-talet med att tillsammans med Ville Roempke och de andra i Leikstulaget åka omkring bland "gubbarna" i Västjämtland, främst Offerdal, för att "rädda levande låtskatterna undan förglömmelsens mörker". Vi härmade och tog intryck av oskolade traditionsspelmän som Ante Falk med flera; såväl fioltekniskt (fiolen mot bröstet eller hängande i en slips!) som musikaliskt ("gammeltunga"=kvartstoner). Därefter har det mest gått utför, nu för tiden har jag inga direkta förebilder men många har passerat revy genom åren: Sven Nyhus, Pers-Hans, Björn Ståbi och många andra.

ANNA AXELSON FISK - var säker på att hon inte skulle lyckas.

Anna Axelson-Fisk (1968) hette Hjalmarsson då hon erövrade Silvermärket i Skara 1988. Det var ett klent år, bara fem spelmän lyckades övertyga juryn om att de var värda titeln Riksspelman. Och Anna var säker på att inte heller hon skulle lyckas; det var fjärde försöket för henne och hon hade inte ens tagit med sin folkdräkten. "Nej, när jag åkte till Skara hade jag använt min folkdräkt hela sommaren på spelningar, så jag tog inte med den. Jag var så säker på att jag inte skulle få något märke, så där fick jag stå och ta emot Silvermärket i skitiga jeans. Allt kändes så overkligt", berättar Anna som idag arbetar som musiklärare på Domarringens Skola i Uppsala. Vad betyder titeln Riksspelman för dig? "Mycket, det är ett erkännande och det har stärkt mig många gånger, även om jag vet att det finns många jättefina spelmän som ej har spelat upp", avslutar Anna.

Spelar mest musik från: Dalarna; mest Älvdalen men även Bingsjö. Folkmusikaliska förebilder: Carl Åhs, Päkkos Gustaf, Kristina Ståhl-Cedervall, Verf Lena Egardt, Lena Willemark, Ellika Frisell och många andra. Favoritstämma: Bingsjö. Spelar andra instrument (än fiol): Spilåpipa.

DAN LUNDBERG - stockholmare som ogärna låter sig placeras i ett geografiskt fack.

När det var dags för Zornmärkesuppspelningar i Skeriol 2006 var Dan Lundberg (1959) från Huddinge på plats med sin spelpipa. Dan, som idag är chef för Visarkivet, musiketnolog, författare och medlem i balkanbandet Orientexpressen spelade upp på låtar från Härjedalen, trots att han är från Stockholm. "Ja, jag är ju egentligen stockholmare, men jag spelade ju upp på Härjedalslåtar. Det finns så många snabba och trixiga låtar därifrån, men också många vackra och eleganta", berättar Dan som gärna hämtar inspiration ur folkmusik från vitt skilda delar av världen; Skandinavien, Östeuropa, Balkan och Turkiet. Vad tyckte han om uppspelningen, var det nervöst? "Det var kul att få fokusera på en spelning med långa förberedelser; ett litet antal låtar som man jobbade mycket med. Och visst var det nervöst", avslutar Dan.
Folkmusikaliska förebilder: Mats Andersson (klarinett), Olof Jönsson, Mustafa Kandirali. Favoritstämma: Ingen direkt, men kanske Bingsjö. Spelar andra instrument: Andra typer av flöjter från andra länder, Klarinett, lapsteel, lite mandolin och gitarr.

ANDERS SÄBB - influerad och inspirerad av pappa John och Pål Olle.

Att pappa John hade blivit Riksspelman 1950 var ingenting som påverkade sonen Anders (1944) när han spelade upp och fick Silvermärket i Leksand 1976. Låtarna däremot, de som pappa John spelat tillsammans med Pål Olle hemma i Vikarbyn; de präglade och påverkade Anders mycket och fick honom att själv börja spela fiol när han var 19 år. "Ja, som liten sov jag i köket hemma i Vikarbyn. Pappa och Pål Olle stod där och spelade dag som natt och jag sov lugnt i kökssoffan", berättar Anders som har ett tydligt minne från Zornmärkesuppspelningen i Leksand. "Ole Hjort, Jan Ling och Ture Gudmundsson satt i juryn och ingen av dem hade hört Tordhyveln som jag spelade, en Orelåt efter Timas Hans som Pål Olle lärt mig spela." Idag är Anders ordförande i Rättviks Spelmanslag som kan se tillbaka på ett år med många nya medlemmar."

Folkmusikaliska förebilder: John Säbb, Pål Olle, Pers Hans, Pers Erik. Favoritstämma: Bingsjö. Instrument förutom fiol: Munspel.

NIKLAS ROSWALL - fick märket på låtar från Uppland, men idag blir det mest Skåne och Jämtland!

Niklas Roswalls (1972) musikaliska resa började i den lilla byn Kverrestad på Österlen. Sen fortsatte den till Malmö där Niklas gick Musikgymnasiet, sen vidare till Malungs Folkhögskola och där efter till Forsa i Hälsingland. Men resan var inte riktigt slut där. När Niklas kom in på Kungliga Musikhög-skolan packade han kappsäcken och flyttade ner till huvudstaden. I dag har han världen som arbetsplats; turnerar både som solist och i olika grupper, bl a det framgångsrika bandet Ranarim. När han fick silvermärket i Växjö 1992 var det på låtar från Uppland; men i dag blir det mest låtar från Skåne och Jämtland. "Jovisst, jag spelade upp på upplandslåtar. Jag kan nog det mesta av upplandsrepertoaren, men nuförtiden håller jag mest på med Skåne och Jämtland. Jag gillar alla tre jättemycket", förklarar Niklas som blev världsmästare i nyckelharpa så tidigt som 1996.

Favoritstämma: Bingsjö. Folkmusikaliska förebilder: Det finns väldigt många - spelmän och grupper - gamla och nya! Spelar andra instrument (förutom alla möjliga sorters nyckelharpor): Sång, fiol och olika pipor.

Länk med Niklas Roswall:

www.niklasroswall.se

THOMAS WESTLING - fick silvermärket 30 år efter sin pappa Hugo.

När Thomas Westling (1965) bördig från Bollnäs i södra Hälsinland, spelade upp för silvermärket 1999 var det femte gången han stog framför Zornjuryn. Första gången var redan 1981 och då lyckades han spela hem ett bronsmärke. Sen gjorde han ett nytt försök 1982 utan att övertyga juryn. Den efterföljande pausen var hela 12 år och inte heller vid hans comeback var juryn intresserad av att utropa Thomas till Riksspelman. Det fick bli ett försök till, innan han lyckades spela hem titeln 1999 när uppspelningarna ägde rum i Ingesund. Det var exakt 30 år efter det att Thomas pappa Hugo Westling fick silvermärket 1969 i Tierp, bara några mil ifrån Östhammar där Hugo bodde vid tidpunkten. Hugo är av förklarliga skäl en av Thomas stora musikförebilder; tillsammans med Pål Olle. "Ja, jag har ibland fått epitetet ”Pål Olle nr 2" eller "Den nya Pål Olle” och det är stort. Han har varit min stora idol sedan jag var 9 år gammal. Midsommarafton 1995 satt Röjås Hans och jag i köket hos mamma Anna Nygårds i Boda och spelade. Hon började storgråta och sa att - det var som att höra Röjås Jonas och Olle. De brukade sitta på precis samma ställe i det köket och spela nätterna igenom. Det gjorde vi med. När grannarna startade sina traktorer och började arbeta, då packade vi ner våra fioler... Den midsommarhelgen glömmer jag aldrig!" Vad är det bästa med musiken från ditt landskap? "Enkelheten i låtarna som är så typisk för södra Hälsingland, den tilltalar mig mycket." Vad minns du från uppspelningen? "När lappen med dagens resultat sattes upp på väggen, det var stort!"

Spelar andra instrument: Trummor. Favoritstämman: Bingsjö och Delsbo. Spelar mest musik från: Södra Hälsingland. Folkmusikaliska förebilder: Hugo Westling, Pål Olle.

Länkar till Thomas:

http://www.thomaswestling.se

MARIA HULTHÉN - för grant och stilfullt spel av låtar från södra Dalarna.

Den 31 juli 1992 stog Maria Hulthén (1967) framför Peter Pedersen, Wille Grindsäter, Gert Ohlson och Bengt Löfberg, redo att spela upp för silvermärket. Hon spelade Februarivalsen, som hon komponerat själv. En polska från Enviken efter Vilhelm Hedlund, Hins Anders polska efter Fredrik Bergman och Edvard Norman samt en polska efter Kers Erik Ersson ”Näktergal” hann hon också med och det var tydligen låtar som föll juryn i smaken. Men Maria var osäker. "Ja, jag tyckte inte att juryn var så entusiastisk, men de uppskattade att jag spelade upp i min Hedemoradräkt. Men juryn var alltså både entusiastisk och övertygad om att Maria var en värdig riksspelman och på diplomet kan man läsa: "För grant och stilfullt spel av låtar från södra Dalarna." Vilket är ditt roligaste minne som Riksspelman? "Det finns många fina minnen, men två av dem är när jag tilldelades silvermärket i Växjö – jag var så lycklig. Samt när jag vid Falu Folkmusikfestival 2002 tillsammans med Pers Hans Olsson och skådespelare Lars Hjertner, uruppförde mitt egenkomponerade spelmansverk ”Spelmannen”.

Länk med Maria Hulthén.

www.mariahulthen.se

ANNA DAHLGREN JOHANSSON - tror att Anders Zorn godkänt trallen.

Anna Dahlgren Johansson (1982) som fick silvermärket 2006, tycker att trallen borde bli godkänd i Zornsammanhang. "Det finns så otroligt många traditionsbärare som har rösten och trallen som sitt instrument. Jag tror att Zorn själv hade tyckt att det var självklart, om han hade hört hur diskussionerna går idag." Från själva uppspelningen minns Anna en stor prydnadstupp som stod på golvet samt att Peder Pedersen sa med ett leende på läpparna, att han väldigt gärna ville höra en låt till, efter de tre obligatoriska. "Ja, då anade jag att det nog hade gått vägen", berättar Anna.

Vad betyder titeln Riksspelman för dig? "För mig betyder det att jag är traditionsbärare och att jag har ett ansvar att föra den västgötska traditionen vidare. Den betyder att jag har nått ett av de musikaliska mål jag satt upp. Det finns otroligt många duktiga spelmän och spelkvinnor som valt att inte spela upp för märket. Det är alltså inte enbart riksspelmän som är traditionsbärare och duktiga musiker. Naturligtvis är det en kvalitetsstämpel, för de som inte är insatta i folkmusikvärlden."

Folkmusikaliska förebilder: Hans Kennemark, Mikael Pettersson, Sigmund Eikås, Gunnlaug Lien Myhr. Micke Sjögren och Kalle Ankarblom när det gäller stämläggning. Naturligtvis också alla mina spelkompisar, som gör det hela så otroligt roligt att musicera. Favoritstämma: Ransäter och Bingsjö. Spelar andra instrument: Sjunger och trallar gärna. Nyckelharpa och hardingfela. Spelar mest musik från: Västergötland.

Länk med Anna:

www.myspace.com/mannaminne

ERIC HENRIKSSON - ännu en riksspelman till Norra Hälsingland.

"För traditionsmedvetet spel av hälsingelåtar" står det på silverdiplomet som tillhör Eric Henriksson (1982) från Bergsjö och han fick försöka tre gånger innan han lyckades förverkliga sin dröm om att bli riksspelman. År 2008 var det i alla fall dags och även om det inte blev så mycket övat - Eric hade blivit pappa några månader före uppspelningen - så tyckte alltså juryn att låtarna av Blind-Pelle, Katrina Lundstedt och Per Orsa var tillräckligt övertygande. "Jag hade inga direkta förväntningar" berättar Eric som berättar att han fick en Marianne-karamell av juryn när han spelat färdigt. Minns du dina känslor efter du fått märket? "Helt klart är att man kan sträcka lite extra på sig i folkdräkten när man har ett silvermärke på västen. Dessvärre har det inte blivit så mycket spelande efter det, men det beror på att den snart två årige sonen inte har varit lika förtjust i fiolmusik som mig."

Folkmusikaliska förebilder: Erik Öst och Jon Erik Hall. Favoritstämma: Bingsjö. Spelar mest musik från: Norra Hälsingland. Spelar andra instrument (förutom fiol): Gitarr.

Länkar med Eric Henriksson:

http://www.youtube.com/watch?v=8PDzSwa3RZ4

STAFFAN BERG - blev sjätte riksspelmannen i Nordanstigs spelmanslag.

Staffan Berg (1956) från lilla Hårte i Hälsingland är ett levande bevis på att man aldrig, aldrig, aldrig ska ge upp. Efter sex uppspelningar lyckades han övertyga juryn på sitt sjunde försök i Karlstad 2009 och nu har Nordanstigs Spelmanslag, där Staffan spelar enradigt durspel, sex riksspelmän. Imponerande! Staffan är uppvuxen i Karlskoga där han bl a spelade fiol i ungdomssymfoniorkestern. Sitt första tvåradiga dragspel fick han av sin pappa 1978 och bara några år senare hittade han ett enradigt spel - och sen var han fast. Har han några minnen från uppspelningen i somras? "Det var en ganska trög Zornstämma på lördagen, men det var ändå härligt att njuta av situationen och av alla duktiga medmusikanter", avslutar Staffan.

Folkmusikaliska förebilder: Kaisa Abrahamsson, Arne Modén, Ellika Frisell. Spelar andra instrument: Fiol. Spelar mest musik från: Norra Hälsingland. Favoritstämma: Bergsjöstämman.

Länkar med Staffan Berg:

www.harte.nu

SVEN VIKLUND - kunde bara en låt när han bestämde sig för att spela upp.

"Jag förlorade mitt bästa finger 1979", berättar Sven Viklund (1935) som arbetat som bonde på sin gård utanför Stöde, Medelpad hela sitt liv. "Det är helt omöjligt att spela Ess och B", fortsätter han innan han glider in på uppspelningen 1961 i Östersund. "Jag försökte redan i Härnösand 1958. Nio dagar före uppspelningen kunde jag bara en låt; sen fick jag två låtar av Torsten Karlsson som jag övade på och då det blev ett bronsmärke." Torsten Karlsson hade fått märket 1950, så han visste hur juryn skulle blidkas. När Sven försökte tre år senare, i Östersund, gick det ännu bättre. Då fick han sitt Silvermärke. "Jag spelade en polska efter min pappa Einar och sen något efter Ante Sundin", minns Sven. "Röjås-Jonas satt i juryn, han sa ingenting, han var helt tyst efteråt." Sven är rik på minnen; berättar med både skärpa och glädje om de stora spelmännen från förr; Ante Sundin, Gullik Falk, Albin Lodin, Julius Kvarnberg och bröderna Wernberg. Sen plockar han fram fiolen och det blir många toner, däremot inga Ess och B. Folkmusikaliska förebilder: Ante Sundin. Favoritstämma: Stöde och Delsbo. Spelar mest musik från: Medelpad.

JAN-ANDERS ANDERSSON - vill att fler ska spela folkmusik istället för att se på TV.

Jan-Anders Andersson (1956) från Latorpsbruk minns den dagen han fick sitt Silvermärke i Delsbo, den 30 juni 2008. "Ja du, det regnade, bilen gick sönder och barnen grät och ville hem." Märket betyder mycket för Jan-Anders; "Det är en bekräftelse på att det man håller med är viktigt och seriöst." Annars tycker Jan-Anders att fler svenskar skulle spela folkmusik istället för att se på TV. "Om varje svensk utövade musik och dans för nöjes skull hälften av den tid som man lägger ner på TV, alltså 8 av 16 timmar i veckan, så skulle folk ha bra mycket roligare med varandra, starkare benmuskler och bättre kondition" Hur ska man lösa det då? "Släpp reklamen helt fri i TV:n så tröttnar folk snabbare" avslutar Jan-Anders som planerar att åka till Stockholm på Riksspelmanstämman sommaren 2010. Kanske för att få fler att börja spela folkmusik!

Spelar andra instrument än tvåradigt dragspel: Gitarr, mandolin och fiol. Folkmusikaliska förebilder: Olov Jönsson, Wille Toors, Lejsme-Per och Povel Ramel. Spelar mest musik från: Värmland. Favoritstämma: Ransäter.

Länkar med Jan-Anders Andersson:

http://www.youtube.com/profile?user=Jananderss#p/u/1/jiJ4DsHZ2r

http://web.telia.com/~u86307763/Jan-Anders/Index.html

ALE CARR - tycker att det är dags för nästa steg.

Familjen Carr tillhör de mest namnkunniga spelmans-familjerna i Sverige - fyra av fem i familjen är Riksspelmän och Ale är den som lyckades spela hem Silvermärket senast; året var 2008 och platsen var Delsbo. Men han fick kämpa väl, det krävdes fyra uppspelningar innan Ale Carr (1989) blidkade den styvnackade juryn. Vad betyder märket? "Det är en typ av bekräftelse att man enligt somliga har nått en viss skicklighetsnivå på ett instrument i en typ av svensk traditionell folkmusik. Det är givetvis även en liten merit och inger viss status hos somliga." Är det något annat du vill förmedla? "För mig är det viktigt att utveckla folkmusiken och föra den vidare, istället för att eftersträva efterhärmning av den musik som spelmän från igår har utvecklat fram. Nu är det dags för nästa steg!"

Favoritstämma: Degeberga. Spelar andra instrument än fiol: Cittern, gitarr, mandolin, träskofiol, kontrabas, piano, elbas, 5-strängad banjo, sång, snatterpinnar, Värendstrumma, diverse slagverk, diverse knäppinstrument etc. Folkmusikaliska förebilder: Hans Kennemark, Harald Haugaard, Mikael Marin, Roger Tallroth med flera. Spelar mest musik från: Skåne.

Länkar med Ale Carr:

www.myspace.com/alecarrsolo

http://www.youtube.com/watch?v=WGepLirseKI

http://www.youtube.com/watch?v=idWQi8IjeXE

SVEN NORDIN - spelade upp för en kvist i golvet.

"Tänk som det kan bli. När jag var liten fanns ingen folkmusik, det enda jag kunde var; Sätter man på radion hör man Gärdebylåten, stänger man av radion blir man jädrigt belåten. Men sedan kom gröna vågen i slutet på 1970-talet och räddade mig. Då blev det plötsligt rumsrent att spela folkmusik. Tänk som det kan bli." Sven Nordin (1940) spelar både munspel och nyckelharpa, men det var på nyckelharpa han fick silvermärket 1983 efter två tidigare försök. Hans minnen från själva uppspelningen 1983 är få, men tydliga: "Jag spelade upp för en kvist i golvplankan". Så nånting. Vilka är fördelarna med att vara Riksspelman? "Kanske lite extra applåder vid scenspel, annars inte några särskilda fördelar." Hur många stämmor blir det om året då? "En 2-3 stycken", avslutar Sven som lovar att komma till Skansen 2010 - bara han får spela!

Favoritstämma: Österbystämman. Folkmusikaliska förebilder: Justus Gille och Viktor Vikman. Spelar andra instrument: Munspel. Spelar mest musik från: Uppland.

Länkar med Sven Nordin:

http://web.telia.com/~u14901545/

http://www.nyckelharpansforum.net/spelman/svennord.htm

ARNE BLOMBERG- släppte in en dragspelare redan 1973.

Arne Blomberg (1940) fick märket i Linköping 1994. "Egentligen minns jag inte så mycket från uppspelningen, men det var säkert nervöst. Under många år brydde jag mig inte om uppspelningarna, mer än som arrangör, men sen blev jag uppmanad att spela upp i Linköping. Det gick inget vidare, men det blev silver ändå." Som arrangör blev Arne indragen i liten kontrovers. "Ja, i Södertälje 1973 krävde vi att dansare skulle få medfölja och så blev det. Dessutom såg jag till att durspelaren Wappersta-Lasse spelade upp. Det blev juryns första möte med en dragspelare. Inget märke fick han, men däremot Zorns hedersplakett. En stadgerevisionskommitté tillsattes för att förhindra liknande händelser i framtiden och jag kallades till 'förhör'. Efter några år blev det dock OK med durspel och munspel. Det är kul att ifrågasätta gränser..."

Spelar mest musik från (landskap, region): Sörmland, Gästrikland, Östergötland och lite Jämtland. Folkmusikaliska förebilder: Mina första läromästare Herbert, Anton och Gustaf Jernberg. Sedan en rad sörmländska spelmän som Edvard Pettersson, Ivar Boström, Gustaf Wetter, CG Axelsson, Axel och Elna Andersson m.fl. I Östergötland är förebilden närmast Allan och Anselm Hellström, min spelkompis Sören Olsson svarar för det jämtska. Favoritstämma: Julitastämman. Spelar andra instrument än fiol: Nja, en del nyckelharpa.

Länkar med Arne Blomberg:

http://sormlandsmusikarkiv.se/grupper/simmings/simmings.html

CURT JINDER - författare och riksspelman.

Curt Jinder (1930) fick Silvermärke på silverbasharpa vid uppspelningarna i Härnösand, 1985. Då var han 55 år och i en intervju av Folkbladets Johan Malmberg berättar han om när han anmälde sig till en instrumentbyggarkurs: "Alla satt där med sina näbbstövlar och murarskjortor när jag gled in i min kostym efter jobbet. De kallade mig visst för begravningsentreprenören. Men det tog inte lång tid från att jag köpt det där konceptet och såg ut som dem." Vad betydde märket, när han väl fick det efter några tappra försök? "Att jag uppnått ett mål jag tidigt i min karriär hade satt upp. Jag tycker det är ett ansvar att förvalta den tradition jag tillägnat mig." Curt planerar att vara med på Skansen nästa år, när Zornmärket fyller 100 år. "Ja, det gör jag. Annars blir det inte så många stämmor, kanske 4-5 stycken beroende på vädret och då blir det mest i närområdet." Curt är också en uppskattad författare och en av hans mest lästa böcker heter Hälsingehambo; en berättelse om folkmusikvågens tid.

Spelar andra instrument: Durspel, munspel, fuskar på träskofiol. Favoritstämma: Ingen speciell, det beror på omständigheterna, men Delsbo ligger bra till. Folkmusikaliska förebilder: Joel Jansson, Skärplinge. Spelar mest musik från (landskap, region): Norduppland

CAJSA EKSTAV -nervositeten släppte när juryn började stampa takten.

Cajsa Ekstav (1967) jobbar med kompetensutvecklingsfrågor på Uppsala universitet. Men framför allt är hon Riksspelman på nyckelharpa. Hon spelade upp första gången 1988 i Skara och fick då bronsmärket. Hon minns det väl. "Det var Esbjörn Hogmark som hade anmält mig utan att berätta det för mig, så jag blev fruktansvärt nervös när jag fick reda på att jag hade en uppspelningstid två dagar senare. Så det var bara att åka dit. Två år senare, 1990, var vi ett helt gäng från Uppsala, inklusive studerande masar, som åkte tillsammans till Nyköping för att pröva lyckan. Vi hade himla trevligt och ännu roligare var det förstås när jag fick reda på att jag hade fått Silvermärket!" Vad minns hon mer från uppspelningen? "Usch, jag minns att det var fruktansvärt nervöst. Men jag kommer ihåg att juryn började stampa takten när jag spelade och då tänkte jag - det kan inte var så illa ändå...".

Folkmusikaliska förebilder: Eric och Sture Sahlström, Viksta-Lasse och Curt Tallroth. Spelar andra instrument än nyckelharpa: Fiol. Spelar mest musik från (landskap, region): Uppland, men även en hel del låtar från Dalarna och Hälsingland. Favoritstämma: Det får nog bli Bingsjö ändå, helt enkelt för att man träffar så många där och för att det är en så vacker miljö och välorganiserat.

GUNNAR STENMARK - fyra uppspelningar på tre olika instrument.

Flöjtmakare Gunnar Stenmark (1954) har spelat upp fyra gånger, på tre olika instrument. Första gången provade han på säckpipa, andra gången på spelpipa, tredje gången på fiol och så fjärde gången 2007 på spelpipa igen. Och då gick det bra! "Jag kom fram till uppspelningen blöt av både regn och svett. Bussen stannade flera kilometer från uppspelningsplatsen i Degeberga. Men jag var väl förberedd, koncentrerad och inte alls nervös" berättar Gunnar. "Jag känner mig stolt över att vara riksspelman. Eftersom mitt jobb är att tillverka och sälja folkliga spelpipor så är det en stor fördel att vara riksspelman på spelpipa. Titeln har också gett mig fler spelningar."

Spelar andra instrument: Gitarr, säckpipa, fiol. Spelar mest musik från: Jämtland. Folkmusikaliska förebilder: Kalle Almlöv, Björn Ståbi, Simon Simonsson. Just nu är K-E Eriksson min stora förebild. Favoritstämma: Bingsjö.

Länkar med Gunnar:

www.harjedalspipan.se

http://www.youtube.com/watch?v=VV3xhGE1cnU

PÄR FURÅ - efterlyser dansare på uppspelningen.

Pär Furå (1948) fick Silvermärket i Stockholm 1980 efter att ha spelat låtar från Uppland på sin Silverbasnyckelharpa. "Det var mitt tredje försök. Jag kände mig säker på mitt traditionella spel men saknade dansare att spela till", berättar Pär som anser att man skulle vara tvungen att spela upp till dansare. Idag arbetar Pär som dövlärare och lever ihop med en annan Riksspelman; Marianne Furå som fick märket året innan, i Ransäter.

Spelar helst musik från: Uppland, Dalsland, Sörmland, Dalarna, Småland. Folkmusikaliska förebilder: Styrbjörn Bergelt, Anders Eklundh, Ceylon Wallin, Per Gudmunsson. Favoritstämma: Delsbo, Ransäter (d.v.s. fram till mitten på 1990-talet.) Instrument, förutom Silverbasnyckelharpa: svensk säckpipa, spilåpipa, vevlira, kontrabasnyckelharpa, kromatisk nyckelharpa, flöjter, renässanstrumma, mungiga och bas.

LISELOTT NORLIN - vill spela till gryningen.

Liselott Norlin (1963) fick sitt efterlängtade Silvermärke på fiol i Uddevalla 1984, då hette hon Häggmark och hon minns uppspelning väl. "Jag var vansinnigt nervös, jag hade "stepdans" överallt. Det gick bra till slut och då kändes det bara bra, men lite skrämmande - vad hade jag ställt till med? Jag ringde till min spellärare, Allan Hansgårdh och till Eric Rönnlund och talade om att det var klart." Det vara bara 7 personer som blev Riksspelmän i Uddevalla det året, vilket kan jämföras med året före då 18 personer fick märket eller året efter då 13 personer lyckades blidka juryn.

Musikalisk hemvist: Ångermanland. Folkmusikaliska förebilder: Åke Ulander och Hjalmar Älander. Favoritstämma: Tullingsås, för att jag får spela till gryningen!

STAFFAN JONSSON - vill ha driv i spelet.

Staffan Jonsson (1985) från Bollnäs fick Silvermärket på fiol i Delsbo 2008 och det är främst musiken från Södra Hälsingland som fångar hans uppmärksamhet.

"Jag söker alltid drivet i spelet och den råa kärnan i tonen och melodin", förklarar han och säger att titeln Riksspelman är ett bevis på ett stort, brinnande

intresse, en hängivenhet för folkmusiken. "Sen tror jag såklart också att det finns vissa kvaliteer i mitt spel." Har han något särskilt minne från uppspelningen? "Det var lite nervöst att både syrran och jag spelade samtidigt, ifall vi inte skulle få samma utdelning. Men det blev samma, som tur var! Och speciellt att det var i Delsbo, med den stora konserten som var några dagar efteråt i Delsbo kyrka." Vissa tycker att man borde spela upp vart 10:e år för att bevisa att man håller kvaliteten, vad tycker du? "Nej. En musiker måste få gå vilka stigar han vill och röra sig hur han vill, man måste få låta bli att spela om man inte har lust. Eller ägna sig åt annan musik. Att ha titeln Riksspelman kan vara nån sorts grund att luta sig mot och känna trygghet i."

Musikalisk hemvist: Södra Hälsingland. Folkmusikaliska förebilder: Egil Syversbråten, hardingfelespelman från Hallingdal. Fred McDowell, bluesman från Mississippi. Deras spel har ett sanslöst driv och en råhet, men samtidigt en oerhörd finess! Det är magiskt. Favoritstämma: Ransäter och Hovra. Instrument, förutom fiol: Hardingfele, gitarr, bosoki och har på senare tid har jag börjat spela banjo.

Länkar med Staffan:

www.myspace.com/sjonsson

JEANETT WALERHOLT ROUSU - juryn tyckte hon skulle göra kaffeved av sin fiol.

Jeanett (1974) är inte den som ger sig i första taget, hör här bara. Första uppspelningen för Zornjuryn ägde rum 1990 och då fick Jeanett nöja sig med ett leende från juryn. Nästa gång hon försökte var 1992 i Växjö och då fick hon Diplom. 1995 fick hon Bronsmärket i Stockholm och 1996 var det så dags för diplom efter Bronsmärke och så slutligen 1998 fick hon ta emot Silvermärket i Delsbo. "Någonstans där emellan spelade jag upp i Degerberga utan att få något annat än kritik för min fiol - min ögonsten som jag ärvt av farfar och som jag fick rådet att hugga sönder till kaffeved. Det gjorde jag inte, men så småningom köpte jag en fiol byggd av Anders Norudde. En riktig pärla till fiol! Själva uppspelningen skedde i ett stort töcken av brustet hjärta eftersom mitt dåvarande förhållande hade tagit slut två dagar innan uppspelningen. Jag blev givetvis oerhört glad över utnämningen men först ett tag senare, när den värsta chocken av kärlekssorg hade lämnat mig. Jag är väldigt glad och tacksam över att jag fick Silvermärket just det året, eftersom min mamma - som varit väldigt stöttande under åren, och också var den som en gång i tiden ledde mig in på folkmusikspåret, samt berättade om Zornmärket - senare samma år avled i cancer. Det känns väldigt bra att hon fick uppleva att jag blev Riksspelman, även om hon var för sjuk för att kunna vara med vid utdelandet av märket."

Musikalisk hemvist: Småland. Folkmusikaliska förebilder: Många, men framför allt Pelle Björnlert. Favoritstämma: Korrö och Ransäter. Instrument, förutom fiol: Nyckelharpa och saxofon.

Länkar med Jeanett:

www.jeanett.se

www.myspace.com/jeanettrousu