En inspirationskälla som är guld värd.

Det jag tänker på mest efter mitt möte med O'tôrgs-Kaisa är dialekten. Visste du att dialekterna i södra Hälsingland räknas till sveamål medan dialekterna i norra Hälsingland hör till de norrländska målen? Ett och samma landskap alltså, med väldigt olika dialekter. Det gäller musiken också. Igår när jag pratade med Hans erkände han att hans musikaliska värld krympt, högst medvetet, till att bara bestå av låtar från norra Hälsingland. Gränsen går nånstans vid Järvsö berättade han, sen får det liksom räcka, han behöver inte mer musik än den som finns hemma runt Bergsjö, i norra Hälsingland. Tänk att ha ett så rikt musikaliskt arv, en så djup brunn att ösa ur. O'tôrgs-Kaisa som fick besök av skåningen med kameran i dag, är en bidragande orsak till att den där brunnen fylls på. Över 200 låtar har hon skrivit och en av de allra senaste spelade hon för mig i dag och harmonierna berörde mig fysiskt, så innerliga och genuina och så lätta att tycka om och ta till sitt hjärta. Prinsens Polska heter den och kanske ska jag fråga Kaisa om den får en speciell plats i min film, jag vet precis var den hade passat. Lova att tänka på saken Kaisa och tack för att du tog ledigt för att träffa mig i dag!